onsdag 27 maj 2015

Utmaningar och funderingar.

Började dagen med att fixa naglarna hos Nails By Sosso Som alltid så har hon fria händer. Det blir alltid lika underbart. Kolla bara på bilderna så in på hennes sida på Facebook och boka tid vet jag.




Det som är det bästa med att få sina naglar gjorda är att man känner sig så fräsch och sen är det lite härlig vardagslyx. Tack igen Sosso! 


Dagen utmaning blev att ta mig in till stan efter naglarna och handla lite mct olja på Mm Sports till väldigt bra pris just nu klicka på länken ovan. ( Nej är inte sponsrad av dom men dom har väldigt bra produkter för oss som äter lite kolhydrater.) 

Gick av tåget i Karlberg och tog en promenad till Rådmansgatan där butiken ligger som tur var så var det ju mitt på dagen och inte jättemycket folk ute. Men skönare att gå än att åka tunnelbana. Väl på plats så träffar jag en kille som jag känt ett tag. Då vi jobba ihop innan och han har och gör ett häst jobb med sin träning. Blir lika stolt varje gång jag får träffa han. Han är helt underbar. 


Tack för pratstunden. Om inte förr så ses vi om en månad igen. Mct olja ett måste i sitt fettkaffe. :) 


På promenaden så såg man dessa underbara reklamskyltar :) 



Man kan väl erkänna att jag längtar lite eller en hel del till Summerburst i år. Men är samtidigt nerväs för hur jag ska klara av det. Men hoppas att musiken gör mig lugn och att det kommer gå bra. :) 

Prata med en annan vän idag en stund där vi snacka lite om utmattnings skiten jag nu själv ska styra upp lite lätt för jag inte orkar att vänta på att komma in på någon remiss som ska träda i kraft i höst någon gång. Jag för jobba lite själv också. Får väl googla runt lite och se om det finns lite information om hemma övningar. Men han anser väl att jag ska börja med att erkänna för mig själv att jag är sjuk och faktiskt tillåta mig att vara det när min kropp vill vara det. Samtidigt så dom dagar som jag mår lite bättre verkligen göra saker jag tycker är kul ihop med utmaningar. 

Sen när jag hänger med mig själv vilket sker större delen av dagarna så hinner man ju tänka en del och har ju kommit fram till att livet blir inte bättre bara för man går ner i vikt. Mår man inte bra i själen så spelar det ingen roll vikten. Så är det nog när det kommer till träning också. Jag tror man måste börja med att jobba inifrån och ut. Inte tvärt om. Så det är väl också något jag måste börja jobba på. Att inte ha så höga krav på mig själv för att "bli omtyckt". För varför skulle man bara vara omtyckt när man levererar bästa resultat på jobbet? Eller sätter nya rekord på gymmet? Eller tappat mest vikt? Måste man hela tiden vara bäst för att vara någon? Vad händer när man inte är bäst längre? JAG vet ju hur jag blir. Börjar med en tanke på hur sämst kan man vara? Sen rullar det på till att man snart är inne på bestraffning av olika saker 

Varför? Jo för man vill ju vara omtyckt. Det vill ju alla. Men är det så jävla viktigt egentligen om av andra tycker? Eller är det något man bygger upp själv av rädsla för att man inte är omtyckt om man inte är bäst och gör bäst ifrån sig. Vem kan tycka om en tvåa? Eller som man lärt sig i min bransch "Vem minns en tvåa? " Visst att man ska ha mål i livet och naturligtvis sträva efter att bli bättre på sin sak men när det blir så att man får självförakt för man inte vann. Då är det dags att stanna upp och se dom saker man är bra på. Saker dina vänner gillar med dig. Hitta dina styrkor som gör dig stark. 

Jag hoppas att mina vänner ser mig som 

Jag älskar er villkorslöst
Alltid nåbar alla dagar i veckan 
energibomb 
impulsiv
rolig 
Lagar underbar mat
fantasifull 
lugn 
trygghet

Så vill jag att ni ska se mig vilket jag inifrån hjärtat hoppas att ni gör. Det är de kan kämpar för. Har väl innan kämpat för att alla ska tycka om mig jämt även om inte alla kan det så vill jag ju det. Men vill ju vara omtyckt. Det vill väl alla? Men var går gränsen för att det får vara nog? Ja när din hälsa börjar ta stryk för den inte orkar längre. Då är det nog. För när du är sjuk och kämpar tillbaka som en galning så är dom du kämpade för mest att bli omtyckt av inte där. Nej du behöver ju inte vara otrevlig men någonstans så är det nu det är dags att kanske få tillbaka lite men nej 90% av dom du kämpat hårt att få lite bekräftelse för dom bryr sig inte i dig nu eller då heller. 

Vad fick du för du kämpa då? Ja en sjukskrivning som kunde ha stoppats om kunskapen funnits att jag inte redan för ett år sen inte mådde så bra. Men jag blunda som alltid, blunda och kämpa ännu hårdare. Men för vad? För att sitter där jag sitter idag? Må som man gör idag? Var det värt det? Borde jag varit sjuk när jag istället stod med feber på jobbet och kämpade för att vinna dagen för att man ville få lite cred för man gjort ett bra jobb. Även om man ofta fick höra att vi måste göra mer och så vidare. Men man kämpade för att vara bäst för då gilla cheferna en och man fick cred och man var någon. 

Dom gånger då man inte vann så blev man ju inget man fick mest skit för man inte sålde som man skulle. Vilket gav mer stress och mer ångest. Vilket kunderna kände av och handlade inte .Men dom dagar som var bra dagar så fanns det inget som stoppa en. Man hade alla lösningar på alla problem. Man blev kung över butiken och ingen kunde stoppa en. Men hade någon öppnat ögonen och insett att när det inte gick så bra så hände något med mitt humör 

Jag blev ju sur fast jag egentligen var leden. Jag blev negativ fast det enda jag ville ha var en klapp på axeln med  några ord att det är lugnt vi tycker om dig ändå. Nya tag i morgon! Alla kan ha en dålig dag. 

Men så var det ju inte då om jag förlora så gick det knappt att "nå fram" till mig då hjärnan går på högvarv på tankar som inte är så glada. Mest på hur dålig jag är som inte ens klara av att sälja bäst. Vem gillar en tvåa? Vem minns en tvåa? Dom orden funkar dom dagarna jag vinner. Men inte dom dagarna som jag inte vinner. Jag tror ju att på grund av min bokstavskombination så slutar inte hjärnan att tänka dessa tankar utan fortsätter och ökar på dom. Det är då man som ledare ska hoppa in och se sina arbetare för vad dom är och presterar och inte jämföra en mad alla andra. För den stressen som man får är inte värd det. Som i mitt fall nu så blir jag stressad så hamnar jag i total utmattning och kroppen kollapsar helt. Inte huvudet men kroppen. 

Men vem kämpar vi för? Oss själva? Eller för att vinna lite kärlek och bekräftelse? 

När man känner att det inte är bara för sin vinning så är det dags att stanna upp och hitta tillbaka till sig själv och att du kämpar för du vill och mår bra av det. Inte för någon annans skull. 

Man måste börja med sig själv att hitta ro i sig själv att tycka om sig själv. Sen tillåta andra att tycka om dig inte dina vinster eller prestationer utan dig. För att göra det så måste men tycka om sig själv. Ingen är perfekt men man kan ju komma väldigt nära. Men så måste man verkligen acceptera sina nackdelar då alla har negativa bitar. Ingen är perfekt. Jag är inte ensam om att varken känna eller tänka så här. Kan tro att 70% av befolkningen har mer eller mindre prestationsproblem. Mer eller mindre. Men stanna upp och fråga dig vem kämpar du för? Mår Du bra av detta? Kommer du bli en bättre människa om du fortsätter detta beteende? 

Om nej stanna upp titta dig omkring och sen gör om och gör det för din skull inte någon annan. Att visa sig såbar är det svåraste som finns men jag lovar att det finns ingen som inte är sårbar. Alla har ömma punkter. Allt har dåligt tankar om sig själv någon gång. Vissa tar tag i dom och andra blundar och kör på. ( Sista där är jag) Men tillslut så tar det stopp. Då MÅSTE man ta tag i dom bitarna också. Att tycka om sig själv. För det är där det börjar. Att tycka om sig själv. 



Nu ska jag försöka sova och vakna utmanings sugen på morgondagens utmaning som jag inte har en aning om vad det blir än. Men något blir det. 

Puss och kram på er! 











1 kommentar:

  1. Först tänkte jag, Oj! vilken lång text... så jag scrollade långt ned för att skumma lite.... sen insåg jag... jisses... det är ju mig du skriver om... nästan i varje fall. Har alltid varit alldeles för dålig för att ha utveckla en vinnarskalle. Men ändå... dina ord .... de kommer jag bära mig mig ...
    Är på gränsen till utbrändhet, och det var innan jag gick upp på en heltidstjänst. Ska nu arbeta heltid i 1 år (mamma-vik) och sen gå ned igen på 60%. Men... oroar mig för om jag kommer att hålla hela året.
    Mycket pågång hemma, 3 unga vuxna med bokstavsdiagnoser som behöver extra stöd, en man med ett beroende. Mitt i allt ska jag orka och stödja.
    Äter lchf, och har gått ned från 127 kg till 98 kg. Och vill ju gå ned mer... men träning är uteslutet just nu.
    Min kropp reagerar med feber och är helt däckad i 2 dygn efter ett medelpass på motionscykeln i 30 min.

    SvaraRadera