Orka inte skriva något igår var helt slut i kroppen så det blev bara upp till centrum en snabbis igår på kvällen. Var verkligen jättetrött i kroppen. Sovit jättedåligt nu i massa dagar men det får gå det med. Jag önskar ju lite med dessa utmaningar att man kan bli trött och få sova lite. Men nej tydligen inte så då får man väl bara stå ut helt enkelt. :)
Men som sagt idag ska det bli kul för det är kul att träffa vänner det är kul att göra saker. Bara för man är sjuk så i mitt fall så smittar man ju inte så jag har inga som alls problem att hitta på saker. Men tyvärr så verkar inte alla se det så. Visst vissa dagar är jag trött och orkar kanske inte åka någonstans men då kan man ju komma till mig så kan man ju gå ner till sjön eller så.
Sen fattar jag att ovissheten i utmattningssyndrom är förvirrande. Man vet inte vad det är riktigt och man vet inte hur man ska bete sig med personen eller liknande. För alla är vi ju olika och reagerar olika men jag tror ändå att i grunden är vi samma. Men vissa är ju trötta och sover mycket och dom orkar kanske inte fika mer ön någon timma medans i mitt fall har sömnproblem och kan inte sova. Så jag kan umgås inte dygnet runt men jag orkar att göra saker. Kanske inte varje dag men ja varannan iallafall.
Jag skratta och har lika tråkigt humor som innan, Jag ser eller syns nog inte en sekund på mig att jag är sjuk om man träffar mig. Men det kan inte syns. Det sitter i huvudet. Sen som jag brukar förklara att i det stadiet jag var i igår. Inte orkar något på hela dagen. Det stadiet r det ju ingen av er som ser och kommer se. För när jag inte har en bra dag så går jag ju inte ut eller umgås med någon. Så ja jag kan förstå hur man kan bli förvirrad över hur någon ser ut eller så. Speciellt om man är sjuk och framförallt sjukskriven.
Vet ju när jag gick hos psykologen så berätta jag för henne att jag kunde eller fick varje gång jag skratta så kom ångest. Just för man ska ju vara nedstämd och inte glad när man har utmattningssyndrom lite depression stress och ångest. MEN nej så är det inte ju eller jo kanske men just detta att skratta är intressant. För är man jättestressad så händer det lätt att man börjar skratta från ingenstans. Det på grund av att men inte kan stressa och skratta samtidigt. :) Så stressen släpper. Efter den stunden så kändes det okej att skratta då det blev en typ av medicin för kroppen. Men ja då förstår ni när man inte själv riktigt vet hur man ska vara och bete sig som utmattad hur ska då alla andra.
Nu ska jag dricka upp min fettkaffe. Sen bär det av ut i ett soligt och nästan lite somrigt Stockholm.
Puss och kram på er!
Thess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar