Vad timmarna tar vägen vet jag inte men dom försvinner då. Mitt mål varje dag är att gå ner till vattnet och få lite energi. Men det är så kul det blir. Att gå och handla eller något annat kan ta flera dagar då klockan helt plötsligt var för mycket och affären stängt. Men vet att det är dags att börja ta sig ut nu och ta sig bland folk. Göra det ensam just för att övervinna stressen om att möta folk som jag helt ärligt tror att jag "orsakat" själv. För jag är en social person. Jag har hög specialkompetens men har varit för mig själv alldeles för länge och det gör nog att man bygger upp en "fobi" för människor. Så nästa veckas mål ta mig ut bland vanliga människor. Tvinga någon att ta en fika med mig helt enkelt. Eller ta en själv. Det får vi se hur det blir. Men jag ska klara det. Så är det. Jag ska klara detta jag ska få mitt liv tillbaka.
Nej jag kommer inte stressa den processen men lite små steg så kommer det gå hur bra som helst. :) Men jag är ju löjligt envis och har en vilja som man inte trodde fanns. Så ja jag ska klara detta i min takt i mitt liv. Jag vill bli frisk.
Stressen då? Ja den kliniken som jag skulle börja på stängs ner och det ska öppna en liknande i oktober. Vem fan orkar vänta tills dess. Jag får helt enkelt hitta min egen väg när det kommer till min stress. "Jag kan flyga jag är inte rädd" metoden. Utmana sin stress och inse att den har fel? Alltså det finns ju tusen saker som får en stressad men många av dom bygger man ju upp själv omedvetet. Dom sakerna ska jag börja med själv. ( Tack Monica för ett underbart samtal igår och rådgivning då du är min guru i detta) Jag ska bli frisk. Jag ska bli stressfri. Jag ska bli starkare än någonsin.
Tänkte även börja ta mig till gymmet igen då det inte finns någon ursäkt längre till att inte hänga där. Vill få in det i en rutin i vardagen varannan dag eller så. Inte köra på för tungt utan lagom och även där små steg i början. Det är ju snart 6 månader sen jag träna sist. Så nej det blir lugnt i början. Mest för endorfin rusen som jag känner att det är dags. Sen att man tills nästa sommar förhoppningsvis har man fått en lite mer tränad kropp. Men nu kommer vi mig här och vet att detta kommer bli en utmaning att inte "snöa in" helt på gymmet. För det är ju jag det göra allt till 120% och gärna lite till. Att inte stressa utan gymma för det är skönt och kul. Inte för att sätta något mål som nästan är omöjligt. Klart man ska ha mål inte det jag säger man är man som jag så kan man inte ha såna slut mål som jag hade. Då dom ger stress i sig. Stress fuckar upp och allt skiter sig. Ond cirkel? Ja lite så.
Men lagom med utmaningar och lagom med träningar så hoppas då jag att jag är på banan igen inom några månader MEN det får ta den tid det tar. Tänker inte STRESSA detta. Balansgångs övningar vill jag lova. "Jag kan flyga jag är inte rädd" bryta ner stressen och titta den i vitögat. Stress syns ju inte utanpå men är ett jävla monster inuti. Så nej det är inte så lätt att se om en person är stressad eller inte men det finns små tecken.
Humöret det svajar som aldrig förr glad ena stunden arg eller ledsen nästa ( anledning just för man känner sig värdelös som inte klara målet eller vann tävlingen )
Glömmer lätt saker detta är inte med flit man gör det utan minnet hämmas med stress. Märker nu själv att skriver jag inte upp när och var så glömmer jag helt. Men stressen verkar blockera minnet helt.
Sömnen nu har det gått rätt långt in i stressens järnhand när sömnen tar stryk och man sover oroligt och sämre.
Viktuppgång även om man tränar och äter rätt så viktuppgång är inte ovanligt vid stress. Insulinpåslag vilket stress ger blir till viktökning. Vilket i sin tur ger ännu mer stress ( kraftigt ond cirkel)
Svårt att hålla fokus Som du ska läsa en text och det går inte in. Du klara en mening och sen är hjärnan någon annanstans. Lyssna på någon som håller föredrag eller kanske bara en vän som behöver prata men det går inte hjärnan försvinner i väg till annat.
Detta är några små saker man kan se på en person om det lider av stress och prestationsångest. Lyssnar man och ser personen och kanske till och med pratar om det så kan man hjälpa personen. Jag vet inte hur många status uppdateringar på Facebook som jag ser mellan raderna hur löjligt stressade dom är. Vänner som skriver så skickar jag direkt ett meddelande till och förklara min situation och snackar med dom just för att man ska slippa gå igenom detta om man inte behöver.
Det är viktigt att man börjar prata om detta och inte mörkar och skäms för det. Detta är vardagen för massa folk som knappt vet att det är deras vardag. Sen kan man tycka att ens arbetsgivare borde utbilda ledarna i detta just för att motarbeta. Så ett av mina nya mål ar just det. Ta min erfarenhet och vända den till andras hjälp. En av alla mina planer som jag hoppas jag kan lyckas göra i framtiden.
Men en dag i taget små små utmaningar så ska detta nog gå hur bra som helst. ;)
Nu är det dags för promenad ner till vattnet.
Puss och kram på er!
Thess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar