måndag 13 april 2015

En promenad i regnet?

Från att för ca 20 minuter sen vara fin blå himmel med stora vita moln på så är nu himlen helt mörkgrå. Men ska det hindra mig att gå ut på en promenad? JA det är frågan? Vi får sen när jag bloggat klart om hur det blir en promenad eller inte. :)

Pratade med min Personlige Tränare Christian igår en lång lång stund. Fan vad du är underbar. Jag är så glad att du gilla en bild på min instagram så vi kom i kontakt med varann. Älskar idé av vår framtid i framtiden. Men först som sagt ska jag bli frisk. Just det jag är sjuk och har väldigt svårt att acceptera detta och väldigt svårt att förstå varför jag inte funkar som jag brukar? Jag vill ju orka göra saker och palla göra saker. Vi prata om min stress som är och har varit helt galen att första månaden jag var sjuk så var jag så speedad att jag inte fatta vad som hände. Månad två kom första kraschen som jag kalla det jag låg i sängen flera dagar och jag kom inte upp försökte väl fatta allvaret. Men fatta inte storleken på sjukdomen utmattningssyndrom.


Från att ha varit igång och utnyttjat dagens alla timmar till max till helt plötsligt inte komma upp ur sängen var då något nytt. Hade jag gått och blivit lat? Vafan händer med mig? Jag var och är rädd när dessa dagar kommer för jag har då ingen makt över dom. Jag får så snällt jobba på att acceptera att jag inte kommer ur sängen. Oftast är det såna dagar när jag gjort något "utmanande" dagen innan som varit hos psykologen läkaren eller ibland bara varit och handlat räcker. Att det kan ta tre dagar och komma i väg och handla. Men som till exempel läkarbesök så vet man ju oftast det ett tag innan så då har jag lärt mig att man kan vila innan också just för att inte stupa helt eller iallafall bara en dag efter och inte kanske 2-3 dagar. 

Men det jag också känner stress över är hur andra ser en. För nej jag ser kanske inte sjuk ut. Men inom mig så kämpar jag dagligen med en och andra utmaningen. Sen kanske jag verkar ha ett lite av ett glidare liv just nu. Men jag är faktiskt sjuk. Här är tjejen som inte varit sjuk innan och inte är så bra på det. Så jag försöker faktiskt och vill bara bli frisk. Vill orka göra lika mycket som innan. Vill bara orka vara utan att vara helt slut. Att återhämtningarna inte ska ta flera dagar utan som vanligt. Jag vill bli frisk nu. Jag vill jobba med mina projekt och starta upp alla projekt. Denna gång en i taget och göra klart varje projekt. 

Sen för att man är sjuk betyder inte det att man inte finns längre! Men det är inte jättemånga som hör av sig om vi kanske ska ta en fika eller en promenad. Vissa dagar kanske jag inte orkar och vissa gör jag det. Men frågan var ett tag sen man fick av sina vänner men samtidigt kan jag fatta att dom inte kanske vet hur man ska ställa sig till detta heller. Jag smittar ju inte man jag kanske inte alltid orkar. Men en promenad i solen funkar då för det mesta. Sen har jag köpt en termos så jag kan fixa med kaffe och choklad varm som man kan fika. Men det är inte så många som hör av sig. Det kan jag känna är lite tråkigt. 

Men en annan nära vän berätta att du får lära dig vilka som är dina vänner när du är sjuk. Det har jag då fått lära mig. Jag säger inte att man ska hänga varje dag. Det orkar jag ändå inte man någon gång bara hade varit kul. Men så är det alla har vi olika liv och just nu står jag utanför bubblan och tittar in och känner väl att jag ska nog titta en stund till. 

Sen till er som här av er tack för att ni finns ni är helt underbara. TACK. 

Nu verkar dessa mörka mörka molnen försvunnit så nu kanske en promenad funkar. :) 

Kan ju inte skylla på vädret längre. Så det blir att byta om till gå kläderna och sen blir det en till Moccafettlatte när jag kommer hem. 


Så gott så det finns ju inte. Men så löjligt mättande så man kan ju inte dricka hur mycket som helst vilket är tur då det är väldigt mycket energi i detta fettbomb :) 

Nej Puss och kram på er!

Nu ner till vattnet och njuta lite. 

Thess







2 kommentarer:

  1. Hej Thess! Jag läste din blogg mycket förr när jag själv gick på lchf, men tyvärr pajade julen allting och sen har jag inte orkat ta tag i det igen. Tråkigt att höra att du inte mår bra! Jag minns inte om du skrivit att du har en adhd-diagnos eller är det bara som jag tolkar det du skriver som det? Jag känner igen så mycket från min egen dotter som är 17. Både hon, min exman, dotterns pojkvän och bästis har adhd, så man kan verkligen säga att jag lever i diagnosland.
    Min dotter väger minst 50 kg för mycket och har varit stor ända sen hon var bebis, men de senaste två åren har 15 kg smugit sig på. Nu har hon äntligen börjat tänka att lchf vore nåt att testa så igår körde hon igång. Jag hoppas bara hon orkar hålla ut, att ha med matlåda och fixa frukost åt sig själv är ett stort projekt för en adhd:are. Hon kan leva flera dagar på varma mackor, choklad, energidryck och oboy så detta kommer att bli tufft. Jag har tipsat henne om din blogg så kanske hon får lite motivation! All lycka till dig och hoppas verkligen att du kommer på fötter igen. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Hej Ulrika. Nej ingen diagnos än men man vet att bokstäverna finns där och lchf är ju det bästa för just adhd personer. Då man inte har ett blodsocker som åker upp och ner hela tiden. Det finns visst en ny bok lchf next generation tror jag den heter kolla den. :) Klart det kommer bli jobbigt i början det r det för alla men efter ca två veckor släpper det och det går åt rätt håll och man mår så mycket bättre och då får det ta lite tid att laga mat osv.

      Kram Thess

      Radera