Det börjar så man knappt märket det med lite små stress inslag i livet förmodligen redan som liten kanske har du svårt att fokusera i skolan och inte lätt att prata inför folk eller bara läsa högt. För du stakar dig och kanske till och med läser fel. Detta är en sjuk stress vill jag lova. Där någon gång hade jag nog mina första möten med stressen. Men dom sluta inte där. Nej klart dom inte gjorde. Eftersom jag redan som liten var kraftig och mer eller mindre fet. Så är det där att bli val först i brännbollslaget eller fotbollslaget eller vilket idrottslag som helt inte i närheten av stor. Nej som vanligt sist och ja vem ville ha en tjockis i sitt lag som kanske inte orka springa hela vägen.
Lite längre fram i skolan och även nu i "vuxen" tid när man delats in i grupper så har läraren eller ledaren räknat till 1 2 3 4 och så vidare beroende på hur många grupper man ska vara. Smart för då blir ingen sist. Utan ALLA får vara med och känna sig en i gänget även om det säkert kommer massa kommentarer även nu både från barn och vuxna. Men man slipper den stressen iallafall.
Stress är något jag inte tror alla kan drabbas av utan något människor som är högpresterande, det är dom som drabbas mest och hårdast. Att vara sen till tunnelbanan är en stress men kanske inte den jag menar utan den stressen som vi sätter på oss själva utan någon egentlig orsak. Förutom att för vara med att för lite jävla bekräftelse att man är bra och duktig på något. Detta grundas när man är barn. Sen att man kraschar är just för man inte någonsin kan vara med sin egen prestation. För efter tillräckligt många år med stress som successivt blir ångest så smäller det. Att få en klapp på ryggen hjälper inte längre. Utan direkt så går en signal i hjärnan ut och säger bättre kan du. Istället för shit vad jag är bra. Jag klara mitt mål och jävlar vad bra jag är. Nya mål sätts upp direkt i hjärnan och högre och nästan omöjliga att nå men det finns en chans att nå dom. Då ska du nå dom.
När du sen inte gör det då är du ju den sämsta människan i världshistorien. Just för du inte nådde ditt mål om det så är träning viktminskning eller på jobbet. Det spelar tillslut ingen roll. Även om du vinner så får du en lite "kick" just då. Men snart kommer det lite bättre kan du. Stressen är där hela tiden. Ser du sedan någon annan som lyckas och du kanske inte har det "flytet" som den bredvid dig har. Ja då jävlar sätter stress"spöket" igång ordentligt och förklara för dig att du är fan sämst klara inte ens av att göra denna lilla grej. till exempel Tappa 10 kilo i vikt öka 5 kilo i marklyft, springa en sträcka på en viss tid eller kanske bara gå en sträcka på en viss tid.
Jag önska det fanns en av och på knapp på stressen för nu i mitt fall så finns det inte det utan den kommer när den känner för det och då är det bara att försöka göra något som inte stressar mig. lyssna på musik blogga (vissa dagar) sitta nere vid vattnet är väldigt rogivande i mitt liv och för mig. Men där handlar det om att hitta sin sak. Kolla på en film eller någon serie som får dig att skratta då skratt tar bort stress du kan inte skratta och stressa samtidigt fick jag lära mig av min psykolog för ett tag sen när jag berätta att jag typ får lite ångest om jag skrattat och har roligt just för jag är ju sjuk och ska vara typ nedstämd. Hur sjukt är inte det då. Men efter hon sa det så försöker jag skratta så mycket det går varje dag.
Ja jag vet att jag tjatar väldigt mycket om just detta ämne men det verkar inte som om man kan tjata för mycket då man varje dag i dom flesta grupper på Facebook läser om människor som är stressade och blir ännu mer stressade av att dom inte går ner i vikt och bara av att läsa inlägget blir jag hyperstressad. För jag vet hur den som skriver känner sig. Jag är ju själv där ibland flera gånger om dagen men ibland bara någon gång om dagen. Jag vet hur det känns. Jag vet hur DU mår och känner. Jag har gjort och gör som DU. Men man får jobba med detta varje dag och kämpa med att jaga bort stressen genom att försöka skratta och hitta sin lugn och ro plats i livet.
Gå igenom vad som stressar, Varför och sen kan jag göra något åt just denna grej nu eller under dagen? Om ja, gör saken typ så snart det går. ( idag för mig så är till exempel att göra sig i ordning en grej som är jobbig och stressande men man måste) Ring samtalet till den du ska ringa så snart du kan så kan man ju släppa den stressen. Släng ut vågen den stressar även om du inte tror det så stressar den. Annars hade du inte gått upp en till 28 gånger i veckan på den. Ta bort alla appar med kcal kolhydrats protein och fett räknande appar för dom stressar. Får jag inte i mig tillräckligt eller får jag i mig för mycket? Båda är stressande. Ät när du är hungrig till du är mätt om du äter Fettkost det vill säga.
Detta är så inte lätt så tro mig man får öva varje dag. Jag faller dit flera gånger om dagen på stress just för jag hitta massa saker att stressa om. Som kanske inte är så nödvändiga men dom kommer från ingen stans. Om till exempel en person på Instagram som du följer inte taggar dig utan stressar dig så ta bort den personen. För då blir ju helt plötsligt Instagram en stress jag måste in och kolla på den om den blivit ännu mindre eller större? Är ni med hur jag tänker? Men sen finns det dom som säger att det finns bra stress också. Det finns ingen bra stress. Men Däremot finns en stress som vara en kort stund och sen släpper och försvinner. Den som är när man ska med tunnelbanan eller tåget. För när du är på tåget så släpper den och kommer inte tillbaka. Så visst viss stress är inte lika jobbig men ingen stress är bra!
Så snälla snälla snälla sluta iallafall stressa över vikten för hur mycket du än vill gå ner i vikt så kommer det inte ske så länge DU stressar. Snarare motsatt effekt jag lovar. Jag har testa så många gånger och testar fortfarande. Så DU behöver inte göra det.
Nu ska jag bege mig ut i världen och fixa till mina naglar hon Sosso jätteduktig tjej i Upplands Väsby här i Stockholm. Resultat visas senare eller i morgon!
Puss på er!
Thess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar