onsdag 8 april 2015

Dag 3 i ägg och fettfastans tecken.

Hur mår man då? Jo då absolut inte dåligt på något vis inte trött. ( mot vad jag brukar då jag har lite sov problem) Igår var jag ganska koffein speedad då jag drack lite mycket av den vara under dagen. Men på kvällen lugna det sig. Men absolut inte trött så där man skulle kunna tro att man skulle vara.

Vi var på utflykt igår. I min värld en utmaning då det är jobbigt att till exempel åka tunnelbana och vara i större folksamlingar. Så gjorde vi båda åkte tunnelbana och handla på Ikea. Fast just handlandet var det då My som stod för större delen.

Jag skulle ju bara ha två grejer. Kom dock ut med några till. Men inget onödigt utan fullt nödvändiga grejer. Men den jag åkte dit för var ju dessa två saker. Resemuggen och termosen.




Så nu kan man ju ta med kaffe ner till vattnet och njuta som aldrig förr. Hur mysigt kommer inte det att bli då? Fatta vad skönt och höra vattnet klucka och solen lyser och en fettkaffe i handen. Ja detta lär ju vara bland det bästa. 

Var även förbi MMSPORTS och köpte MCT olja som är ren kokosolja som ökar förbränningen sägs det. Så vi testar väl då. :) 


När vi kom hem sen vart det då äntligen första målet mat. Fyra stekta ägg. Jag var helt ärlig inte ens hungrig men var ju tvungen att äta något. Så det blev fyra steka ägg. Så mitt intag igår bestod av 2 fettkaffe och vanlig kaffe och en Nocco päron samt fyra ägg. 

Där ser ni mitt energiintag i procent och gram Men resten är ju helt onödigt egentligen då man inte riktigt kan mäta hur mycket man förbränner vs intaget för när man går på fettkost förbränner man mer. Så det blir kanske inte rätt det där. Men eftersom jag var mätt hela dagen så åt jag på kvällen. 

Men idag så börja jag med två löskokta ägg och en fettkaffe. Sen får vi se när nästa mål blir om det blir att ta med en fettkaffe till psykologen idag och sen lite äggröra ikväll? Tror nog det. Ska vara där klockan 13 och sen tänkte jag mig ut till vattnet och tvinga med My ner också. Så kan vi ju ta en kaffe vid vattnet. Om vi inte väljer Åkeshov tydligen fint i något natur reservat. Vi får se vad man orkar helt enkelt.

Såg lite på ett klipp från igår om hälsotrenden som tydligen ett är farlig och två tydligen inte funkar så bra då dom feta inte orkar och blir ännu fetare och dom som tränar hårt tränar ännu hårdare och då blir glappet tydligen super stort och ohälsosamt. 

Men kom igen nu. Jag har varit där jag får skriva så här. När jag vägde som mest så fanns det ju inte i min världsbild att jag skulle träna. Helt ärligt så orka man inte. Det var för mycket övervikt jag gick och bar på. Men efter ett halvår ca och kanske 60-70 kilo lättare så visst var man lättare och då kom det från ingenstans. Man ville träna. För mig var det testa att träna för jag inte gjort det innan. Så för mig öppnades en ny värld. Detta var ju skit kul och man blev bättre snabbt och jag var ju stark i benen så dom vart det jag träna med glädje sen gå på gå bandet ett tag tills jag insåg att man kommer ju fan ingenstans. Så då börja gå ute istället. Men sen fick jag en bukplastik så träningen vart lagd på hyllan ett halvår ca. Men då gick jag ju promenader varje morgon och gjorde sånt istället. 

Men i höstas drog styrketräningen igång igen. Bland det bästa som finns. Man får så mycket energi och endorfiner som rusar runt i kroppen. Finns inte mycket som slår ett galet benpass på gymmet. Men så sprang jag ju in och förbi den där väggen och fick nå medicin som tyvärr höjer min puls och det känns som om hjärtat ska sprängas när man tränar så jag våga inte. Men ut och gå gör jag så mycket jag orkar. Men fick nya piller förra läkarbesöket men dom lovar jag då att jag inte tänker äta då en vän och några bekanta gått upp i vikt av dom så GLÖM DET!  Tillbaka till dom gamla hellre hög puls och svettas som en gris än gå upp i vikt. Finns inte efter detta jävla slit finns inte.

Men åter till mitt liv här och nu. Jag ska som sagt till psykologen idag och var ute igår så jag kommer utmana mig själv i morgon att försöka med en promenad thats it. För klarar jag det så är då jag stolt och då kan jag vara värd en solning som belöning. 
Små små steg åt rätt håll små små steg. En dag kommer jag vara tillbaka och starkare än någonsin. Gud vad jag längtar till den dagen. Men nu är nu och inte då. 

Nu ska jag chilla lite innan det är dags att göra sig i ordning för att åka till psykologen. Sen promenad i solen. Ska bli hur skönt som helst. Om bara lilla solen kunde komma fram helt. 

Puss och kram på er! 

Kanske hörs sen eller i morgon! 

Thess





  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar