Då var det klart.

Jag ska göra mitt första blogg inlägg på tidningen MATKÄRLEKS hemsida från och med 10.e maj. Detta ska bli hur kul som helst. Självklart kommer jag blogga här som vanligt men en gång i veckan söndagar kommer ett nytt inlägg på Matkärleks hemsida. Så varje söndag ska ni lägga på minnet från och med 10.e maj. :)

Var hos Psykologen idag och det är väl lika drygt som vanligt men skön ändå efteråt. Men man är rätt tröttter, efter det så bar det av hem och fixa till Moccafettlatte i varsin termos och iväg till Hornsbergsstrand helt fantastiskt mysig ställe och klart var det massa vatten så jag fick mitt vatten lugn men efter den stunden så blev det en sväng till Ica Maxi Lindhagen. På vägen hem så är det som om någon slår en hård pinne i huvudet. All energi bara försvann och jag orka inget mer. Fast som vanligt så går det att pressa lite till även om man inte ska så går det.

Imorgon ska jag leka med min Personlige Tränare Christian.

Ska guida honom lite i Stockholm då han inte gillar Stockholm och behöver en ledsagare klart man ställer upp. Han är ju även en vän och för vänner ställer man upp alla dagar i veckan. Ska bli kul att träffa han då jag inte träffat han sen i början av januari. Samma veva som jag sjukskrev mig då sågs vi sist. Så det ska bli jättekul. Sen kanske jag ska i väg och kolla på sevärdheter med en annan vän på sen eftermiddagen. Om vi orkar. Jag känner ju redan nu att jag är bra trött efter dagen upptåg och då anser jag inte att dom var jättestora men dom var iallafall och det är där vi ska bli överens jag och min kropp.

Vi prata om det idag på psykologtiden att vi jobba åt var sitt håll min vilja och min kropp. Där ska det hittas en balans, Men jag vill ju mer än jag orkar men jag ger ju inte upp bara för att kroppen skriker jag orkar inte. Nej nej jag kör tills det är klart. Spelar ingen roll vad jag gör så kör jag tills det är klart. Sen att jag numer vet att jag inte orkar så mycket som innan så jag försöker att inte göra mer än vad jag tror jag klara av och sen lite till. Mest för att pressa lite bara.

Men lika som vi prata om idag var att hur man ska bete sig som sjuk. Att jag får ångest om jag till exempel skrattar och My säger något dumt eller vi kolla på 112 Aina eller Partaj. Direkt efter jag skrattat så får man lite ångest. För jag ska ju vara nedstämd och inte skratta jag ska väl inte ha kul? Får man ha kul när man har utmattningssyndrom? Då fick jag som svar att "förstår hur du menar och att ja det kan nog kännas så men all stress släpper när du skrattar för man kan inte vara stressad och skratta samtidigt." Men vad intressant egentligen om man tänker efter, min stress släpper för stunden när jag skrattar och det leder till ångest för man ska ju inte vara glad om man har utmattningssyndrom eller? Hur ser man ut om man har utmattningssyndrom? Hur beter man sig? Får man vara glad?

Ja klart man får men på något konstigt sätt så har "vi/samhället" lite bestämt att syns det inte utan på så är man inte sjuk. Men så är det ju inte för jag lovar detta är det absolut konstigaste jag upplevt. Att det tar från kl 07.30 på morgonen ( då börjar jag planera att gå ut och gå) till 14-15 innan jag kommer ut på promenaden. Vad gör jag under den tiden då? Inget skulle jag säga för det är bara ett blurr jag kan ligga och titta in i väggen i min säng i flera timmar och det känns som om det gått 5 minuter. "kollar" på någon film som jag försöker håla fokus i men det brukar inte gå så bra. Att gå och handla är ett projekt och oftast så tar det ett par dagar innan jag kommer iväg och det oftast ihop med en annan utflykt som idag. Inte bara gå och handla. Men min kropp orkar inte medans min hjärna går på högvarv. Tjejen vi träffa upp idag har också smällt med väggen och vi smäller olika allihop men vissa saker är samma men hon kommer få göra massa utredningar om vilka bokstavskombinationer hon har för ofta hör det ihop.

Att högpresterande människor hamnar i vägen. Just att stress och ångest för att man inte räcker till och att man ska leverera mer än alla andra för är man bäst blir man älskad och då mår man bra. Är man oumbärlig så r man också älskad. Men till vilket pris? Detta är det inte värt det. Sen finns det också folk som presterar som fan och lever under stressade situationer men dom lyssnar på sin kropp och låter den vila när den behöver och dom drabbas aldrig av detta. Detta kommer till dom som bara kör på och kör på. Är du sjuk och har feber så finns det Ipren som dämpar febern så det är bara att jobba. Det är dom som hamnar här. Dom som inte lyssnar alls på sin kropp när det skriker SLUTA och man bara kör på som aldrig förr och till och med ännu värre. Ska jag vara ärlig så trodde jag ALDRIG att jag skulle hamna här. Jag trodde jag var stark och skulle klara av detta utan problem. Men så jävla fel hade jag.

Men från och med nu så ska jag även försöka i den mån jag orkar så klart ge mig ut bland vanliga människor och börja bli lite mer social på alla fronter men inte mer än jag orkar. Behöver ju inte hänga på dom mest trafikerade ställena på en gång kan ju räcka med det vi gjorde idag. Men jag var bland folk sen att jag kände stress ja det gjorde jag men jag klara det. Men nu är jag helt slut och vill bara krypa ner under täcket så det är det jag ska göra. Hoppas på att får sova några timmar. För i morgon ska jag leka med Christian.

Puss och kram på er!