Varit hon läkaren.

Vart sjukskriven mars ut heltid sen får vi se om jag mot alla odds kanske hoppar igång tidigare. Men jag tänker inte stressa utan ta en dag i taget. Men frågan om nya piller så var svaret nej. Så jag ska inte träna utan ta långsamma promenader. Men hallå!! Jag går ju inte långsammare än förra gången jag gick från punkt a till punkt b. Tävlingen med mig själv. Slog min förra tid idag till Brommaplan.

Inte med jättestor marginal men tror det var typ en minut eller liknande. Jag som skulle förlora. Men det går ju inge vidare att förlora för mig i mina tävlingar som jag sätter. Men har tänkt nu iallafall vad man känner när man inte vinner.

Tomhet, ledsen, meningslös, ilska mot mig själv, sämst, ogillad, vem minns en tvåa?, stress, obehag, osäkerhet, mindre värd, svag och lite extra självförakt på detta som grädde på moset. 


När jag vinner då. Jo då händer detta.

Drottningarnas drottning, glädjerus, endorfinkick, adrenalinskick, känner mig bra, känner mig omtyckt, man finns, man är någon, åter igen massa rus och kickar i kroppen. 

Ja jag vet att jag har en skev syn på mig själv och jag undrar varifrån den kommer och vad som triggat den så länge som jag har haft den. Jag har ju haft prestationsångest så länge jag kan minnas. Man måste vara bäst sen om det är inom försäljning eller i baren eller på promenaden ja det spelar då ingen roll bäst ska jag vara. Nu har jag ju egna tävlingar i mitt huvud som inte allmänheten vet om som när jag är ute på promenad så brukar jag tävla med dom jag möter och dom som går framför. Eller den vid sidan om på gå bandet. Jag vet jag är galen lite men jag har minsann en tävling i huvudet hela tiden. Oftast inte bara en utan flera och dom flesta med och mot mig själv. Vilket inte är så lätt alla gånger.

Men jag kämpar på och ska nu då i morgon ha med mig dessa ord från att förlora till psykologen så ska hon analysera dom hoppas jag och kanske kan få bot på dom tids nog. Hoppas det går att lära gamla hundar att sitta den här gången. Men det är tufft detta tuffare än jag någonsin trodde att det skulle kunna vara. Bara detta att gå till läkaren idag var jobbigt och ångest laddat. Då man känner sig löjlig som inte klarar av att jobba. Fast jag skulle nog klara det men jag skulle inom ett par månader vara tillbaka på ruta ett igen. Om inte värre fall än denna gång. Inte värt det då jag tycker det är dags att sätta mig själv i första rummet och sen resten av världen.

Ni ser en personen i bilden. Jag vann. Hon hade inte en aning om att vi tävla försten till Brommaplan. Men jag vann. Jag var stolt över min insats då jag vann. Jag vann! Min tävling och jag vann. :) 

Nu sak jag kolla film och försöka sova då det inte vart många timmar i natt och jag ska upp löjligt tidigt i morgon boka tvätt tid löjligt tidigt 07 på morgonen. Men tänkte i samma veva ringa och sjunga för en väldigt nära vän som betyder löjligt mycket i mitt liv i morgon och eftersom jag inte kan närvara och hon inte går upp fören någon sjungit för henne så ringer jag och sjunger. :)

 Så nu blir det film sova hoppas jag på och sen starta dagen tidigt. Gå till Alvik imorgon tänkte jag sen även in till stan en sväng efter det om jag orkar. Annars blir det på onsdag. 

Puss och kram på er! 

Och ta inte illa upp för att min hjärna inte är som alla andras. Men jag är stolt över min vinnarskalle dock måste jag lära mig att tagga ner den ibland och jag får hjälp för det nu. Så snart så kommer jag vara på topp igen. Snart så snart så!