Fredag.

Fast på något sätt så är det som vilken dag som helst. För det händer som sagt inte så mycket i mitt liv. Men går upp och ja det var liksom det som hände. Man kollar lite film och sen lite till och lite till. Man funderar på om man ska klara av att gå ut och gå lite kanske gå upp till centrum? Fast man tar en film till och sen blir det en till och visp så var klockan 21-23 och då är det ju inte någon större ide att gå ut. Så tar det i morgon. Typ gå och sola eller handla. Att det kan ta två dagar att göra detta. Som för friska människor inte tar mer än en kvart kan ta två dagar för mig.

Fick en lite känning av att någon på mitt jobb har ringt huvudkontoret och sagt att jag "hänger" i butikerna. Det bästa är att visst har jag varit ute i butikerna. Det står i mitt läkarintyg att jag ska försöka vistas där i civila kläder just bara för att lära mig hantera stressen. Men jag klara inte det och min psykolog sa att det räcker med att ta promenader och kanske gå upp till centrum det räcker. Men då verkar det som om någon tycker att jag verkar frisk nog när jag är och kanske säger hej till en kollega eller så. Har DU en jävla aning om hur jag mår inuti? Om jag har så mycket energi så jag orkar mig in till stan så kommer ja ligga sen i flera dagar just för min kropp utsätts för extra stress och mår inte så jävla bra.

Jag 'r en sjukt duktig skådespelare ska ni veta och bara för jag ler betyder inte det att jag mår bra. JAG ÄR SJUK! Detta är lika svårt för mig som för vem som helst att förstå. Tror fan svårare för mig. Då jag lever i någon slags förnekelse fortfarande. Vem vill vara sjuk liksom. Klart jag ska klara att ta en promenad varje dag. Klart jag klarar att åka in till stan. Nej det är inte så jävla klart längre. Jag har ingen kontroll alls över min kropp och mitt mående längre. Jag försöker och jag kämpar varje dag. Men jag vet inte när jag vaknar om jag kommer vara i sängen hela dagen eller om jag kanska kommer ut en sväng. Kanske träffar någon över en kaffe eller handlar mat eller bara går ut och går. Man vet inte. Jag et inte hur jag mår i morgon. Har inte en aning. Sen om jag till exempel varit inne i stan och handlat eller fikat så kan jag ligga i flera dagar.

Det blir ett bakslag som jag inte har någon som helst kontroll över. Men jag försöker kontrollera det. Ja det går ingen vidare. Ja och vet DU Jag skulle ALDRIG vara sjuk längre än jag behöver med detta. Jag har inte semester jag är sjuk. Jag har inte lyssnat på min kropps signaler innan någon gång i livet. Då hamnar man här. Där jag är nu där du också kan hamna. Inget konstigt med det. Utmattningssyndrom är inte konstigt men det är en sjukdom. Man är så trött i kroppen att den inte funkar längre. När minnet är som en brödrost. Just det en brödrost har ingen närminne. Men kanske påbörjar något men sen blir det inte klart för man orkar inte. Men kan kolla på film i två dagar i sträck. Sömnsvårigheter även om jag är så löjligt trött kan jag inte sova. Svävar man då ut och gör något så tar det sju gånger så lång tid för min kropp att återhämta sig än för en frisk kropp.

Nej tycka synd om en är inte någon ide. För det är inte synd om mig men jag önska lite förståelse över varför jag kan vara lite disträ. Varför jag inte hör av mig eller varför jag inte alltid svarar i telefon. Men skicka ett mess så kommer jag svara på det. Varför jag inte kan lova att jag orkar göra det och det för jag vet ju inte om jag kommer upp ur sängen den dagen det är. Ja jag vet jag tänkte också förut att hur jävla svårt kan det vara det är väl bara att gå upp? Men efter att man pressat sig själv som jag gjort så länge och det som sagt smäller hårt in i kaklet så är det inte bara att gå upp. Min vilja säger upp med dig din mes. Men min kropp kommer inte upp. Den orkar inte. Där blir det kaos då jag och min vilja inte snackar samma språk än. Där säger min psykolog att jag skiljer mig från dom flesta andra. Då man oftast måste pusha på lite men med mig så måste man dra i nödbromsen.

Min vilja är starkare än vad min kropp är och det är där det kolliderar. Det är tydligen vanligast att högpresterade människor hamnar här där jag är. Ja jag är nog en sån. Ja jag är en sån. En högpresterande. Därför dra i nödbromsen hela tiden för min bokstavskombinations hjärna flippar ju direkt. Men min kropp ballar inte. Det blir kaos! Hade jag fått bestämma så hade jag varit frisk nu. För jag tycker inte detta är något vidare att gå igenom. Tråkigt då jag är ju en social person men jag orkar fan inte. Visst ibland så kanske man har lite energi men den tar ju slut på två sekunder. Skit kropp. Men så är det man får skylla sig själv när man inte lyssnat. Ja Monica jag vet man ska inte spotta uppåt. Jag har lärt mig det nu.

Nu ska jag läsa den nya tidningen MAT KÄRLEK  

Där jag snart kommer börja blogga lite också om livet och omställningen i huvudet. Att man inte bara går ner på vågen utan man måste hänga med i huvudet också. Ja lite allmänt mitt liv och hur jag ska komma tillbaka till livet igen och jobbet och så vidare. 

Det ska bli hur kul som helst. 

Som sagt varit och solat idag inte igår på kvällen idag. Det tog bara två dagar. Sjukt men sant. 

Men nu ska jag läsa tidning och njuta av fredag kvällen och längta till i natt klockan 24 då nästa Beck film kommer :) 

Puss och kram på er! 

Thess