Dom triggar varann.

Då var dagens gympass avklarat. Vart inte riktigt nöjd med det men det tar sig, just det här med att hitta musklerna. Helt galet svårt det där. Men det är bara att nöta nöta nöta. Tillslut kommer det sitta och då kommer det komma en helt underbar känsla. Men det är inte lätt inte någonstans och jag är tydligen inte naturbegåvad någonstans i detta med att träna. :) Men skam den som ger sig för jag är då fan envis det är jag och det tänker jag vara. Så enkelt är det jag ska ha den där jävla kroppen!

Saker jag MÅSTE jobba på. Tålamod och stress samt ångest. Tre saker som inte är så lätta att ha och göra med. 

Tålamod är ju något jag verkligen är världs sämst på då det ska ske nu nu nu. Stå och vänta i en kö nej det finns ju inte. Utan nu ska det ske. NU. 

Stress. Ja det är också något jag måste lära mig att hantera vilket inte är en barn lek utan faktiskt helt galet svårt att hantera när det sätter igång. Även om man försöker förebygga all stress innan så kommer den allt krypandes och hux flux så är man mitt i stressen och men har probelm att komma ur.

Ångest. Mitt i all stress så kommer ångesten och kryper sig på. Något som är jättesvårt att förklara hur och när den kommer men helt plötsligt så är den där. Sen stressar stressen upp ångesten och dom triggar varann som ALDRIG förr tills men måste släppa taget och bara låta allt vara.

Detta är en ont cirkel och inte så lätt att hantera alla gånger. Men jag lovar att bara erkännandet av det gör det lite enklare. Att erkänna sina brister och vad man gjort. För något framkalla stressen som vart ångest så man måste hitta vart det börja och så göra något åt det att erkänna vart man gjort fel eller rättare sagt vart hjärnan anser att man gjort fel. Belöning och bestraffning systemet.

Dom här sitter nog mer i hop än vad vi kan tro iallafall i mitt liv. DÅ jag inte har tålamod utan vill att allt ska ske med en gång. När jag inser att det inte sker med en gång så kommer stressen och sen kommer ångesten. Det jag verkligen måste jobba på är mitt tålamod och att jag inte alltid måste vara bäst utan att man tar det i sin takt att det är mig själv jag ska "tävla" med och någon annan och att det är med mina förutsättningar inte någon annans. 

Men nu kommer det som är det svåraste jag vet att göra det i sin takt? Vad är det för takt då? Hur vet man sin takt? Varför är min takt så seg? DET HÄNDER JU INGET?? PANIK!! Vad gör jag för fel? varför händer det inget? Ja detta är tålamodet som pratar som bygger upp stressen och sen kommer ångesten. Så ja på mig hör dom ihop. Detta är inte så lätt som man tror för detta måste man bearbeta varje dag inte bara någon gång i bland utan varje dag. 

Att hitta sina framsteg. Lite i min värld så är det att lägga före och nu bilder och kanske kolla lite hur benen ser ut och jämföra tidigare kort och så vidare. Det kan bland ge mig ett lugn. 

Idag kolla jag mina ben och det känns ju som om man ser lite muskler på dom iallafall dom. Man ser lite gropen strax ovanför knät. 

Det är LÅNGT LÅNGT kvar det vet jag men min resa har börjat och man kan se att det finns lite muskler under fettet. :) Detta gör ju att jobbet man lägger ner inte känns helt hopplöst. 

Men detta är min läxa som jag ska jobba med. Nej den är inte lätt men jag ska klara den. Det kommer ta tid och det får det göra. Även om en del av mig bara skriker vafan vilken tid det tar! 

Nu är det dags för första mötet snart! Men hopp om att dom nappar på min ide. ;) Då kan detta bli hur roligt som helst. :) 

VI hörs senare! 

Puss och kram. 

Thess