lördag 8 november 2014

Vilket samtal vi hade inatt.

Så skönt med vänner som förstår en att det inte alltid är så lätt. Livet är inte lätt och det kommer det ALDRIG att vara. Men jag vet ju att för att jag ska bli av med min stress så måste jag börja med mig själv. Att kunna säga tack när någon säger en komplimang istället för att - ja men jag är ju inte klar än. Istället för att bara säga -tack ja det har jag och sen vara stolt över mig själv.

Att sluta ge mig själv kritik och hård sådan hela tiden att vara nöjd med sig själv och det man presterat hittills. Men det är som om det bara inte går. Att jag inte kan tillåta mig själv att vara nöjd med min resa som jag gjort utan måste hitta nya mål som är högre och högre. För jag hatar verkligen kritik i alla former förutom bra och positiv kritik. För den blir man ju glad och stolt över man växer och man får ett självförtroende av den. Men sen när det kommer till negativ kritik så klarar jag det inte lika bra.

Förr så vart jag ledsen och arg när någon kritisera mig för att jag inte var duktig nog på jobbet eller att jag inte sålde tillräckligt av någon grej på jobbet och då hamna jag i en försvars position och vart verkligen sur fast mest ledsen men ville väl inte visa det. Sen med den sjuka prestationsångesten jag har haft och har i vissa lägen så blir jag verkligen helt förstörd av bara några ord. Nu i dagsläge så är det inte jobbet som jag bryr mig så mycket i längre utan mig själv. När någon kritiserar min vikt eller liknade då sätter det igång. Min prestationsångest och den kan nog förstöra hela mig och lite till.

Just att ALDRIG vara nöjd och kunna klappa sig på axeln och säga till sig själv att shit vilken resa du gjort Thess. Du är grym och faktiskt typ bäst på att gå ner i vikt i Sverige med hjälp av LCHF kost. Nej för då ska jag hitta ett mål som inte är det lättaste. Det kan gå men det är långt ifrån lätt och prestationsångesten kommer som ett brev på posten. Sen är jag så sjukt envis så det finns ju inte så har jag bestämt mig så har jag gjort det.  Manisk blir jag och det finns bara den saken. Detta är sjukt jobbigt. Så var jag med jobbet förut fanns bara detta inget annat. Sen orka jag ju inget annat men jag lägger hela mig själ i allt jag brinner för och gillar.

Nu är det mest i träningen jag lagt mitt fokus och det är ju nyttigt men jag vet och känner att jag måste lära mig vara glad över min framsteg som till exempel balans övningarna som jag faktiskt blivit riktigt duktig på. Att jag hittat mina muskler i maken efter mycket övande. Sen att jag verkligen går upp och tränar så gott som varje dag.

Sen prata vi om att jag mådde ju bäst och gick ner som mest när jag åt enligt lchf som det var från början. Man äter när man är hungrig och tills man är mätt och inga konstigheter med detta. Inga fasta perioder jag fick då äta lite sött här och där till exempel grädde och bär chokladmousse pajer bullar och så vidare. Jag gjorde inte värsta grejen av det. Naturligtvis var det lchf men inte idiot strikt som jag kör nu. Sen att jag har ett sockerberoende ja det har jag men. Men det hade jag då också och jag hade ingen helts över något att tappa vikt var inte det viktigaste utan det var att få bli pigg igen.

Man kanske måste gå tillbaka till lchf old school? För nu finns det så mycket grenar som föds med nya vägar och så vidare. Så frågan är ju om man inte ska testa Lchf old school och må lite bra och inte bry sig i varken vikt eller annat utan bara njuta av maten? ( Ja Monica jag vet att du hoppas av glädje just nu) Släppa stressen och bara njuta. Inte sluta träna utan njuta av det också och bara må bra helt enkelt.

Sen får vi se hur ångesten kommer att ta detta. Antingen blir det kaos i huvudet eller så kommer detta gå hur bra som helst. På något sätt så tror jag att det faktiskt kan fungera detta med old school lchf. För varför krångla till det hela tiden istället för att bara njuta och må bra. VI hetsar för mycket och jag är lika hopplös som alla andra som fastnar i detta och det är inte så svårt att hamna i denna hets och stress då vi faktiskt är jätte duktiga att jämföra oss med varann trots att jag inte tycker man borde göra det.

Vi är ju alla olika och vi reagerar olika på olika saker. Vi/Jag måste börja jämföra mig med oss själv och inte grannen eller vännen. VI har alla olika förutsättningar och så är det. Sen är det inte så svårt att gå ner i vikt som att stanna kvar i vikt. Inte för jag tror att jag någonsin kommer vara eller bli klar. Mål måste man ha men inte som jag kanske typ hur många mål som helst och hittar nya hela tiden. Hittar nog i snitt 4 -5 mål om dagen som jag ska bli bra eller bättre på. Vilket är bra men när det blir för många så blir det ju negativt det också. Det sitter i huvudet så är det och jag MÅSTE jobba med mitt huvud.

Tack Monica för en underbar pratstund i natt. Ska bara lägga alla bitar på plats sen kär vi!


Nu ska jag och mitt  svarta Sj prio kort gå och hämta en kaffe på tåget. För det är gratis!

VI hörs lite senare.

Puss och kram!

Thess





4 kommentarer:

  1. Hej! Jobbigt med krav, ångest och svårighet att uppskatta dig själv! Du har gjort en fantastisk resa! Vet inte om du med Lchf old school menar strikt Sten Sture Skaldeman kost. Han har skrivit böcker om sin viktnedgång. Och han har olika dieter beroende på hur sträng man vill vara. Jag tror att den beroendeperson som du är, som fick dig att gå upp i vikt, den finns kvar efter viktnedgången också. Var du överviktig som barn också?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes var överviktig även som barn inte som liten liten kanske men från lekis och uppåt. Och visst har det med mitt sockerberoende att göra och överätande. Nej det är helt värdelöst att ha ångest och prestationsångest. Men jag har nästan lite lärt mig att leva med de. :)

      Thess

      Radera
  2. Först måste jag bara säga vilken fantastisk resa du har gjort ....jag är stum av beundran.:)sen jag håller med dig man krånglar till det alldeles för mycket. ?.jag började för 1 1/2 år sedan..åt när jag var hungrig osv...gick ner 13 kg ganska snabbt....sen började jag krångla inte äta det o inte äta när man vill osv...vad hände jo har inte gått ner ett skit sista 8 mån....har iof bara 10 kg..men ändå....nu har jag bestämt mig...äta när jag är hungrig inte så mycket förbud ...träna och framförallt MÅ BRA! Fö mig har lchf blivet en livsstil även om jag står stilll.mår så br av det....hoppas du kan komma till rätta med din presentationsångest....lycka till du är en stor förebild

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Susanne. Ja jag hoppas också att jag kan lösa prestationsångesten. Men det sker ju inte över en natt. Men en dag i taget så kan det nog lösa sig. Ja mer old school Inget krångel :)

      Kram Thess

      Radera