Läggdags.

Men känner att jag behöver lufta mitt lilla hjärta. lite här. alltså kolla dessa två bilder.

December 2011 

November 2014

Jag har verkligen blivit mindre än halv. Detta är första gången jag själv ser att jag blivit mindre. Sp jag ser skillnad på riktigt helt galen skillnad är det ju. 

Detta var coolt kan jag lova. Det måste ju vara ganska coolt för alla som sett min omvandling utifrån. Då jag själv inte fattat och sett då jag har kraftiga besvär med speglar som jag jobbar med. Men eftersom jag inte såg hur jag såg ut innan så är det ju inte lätt att se sig nu. 

önskade jag hade frler kort på mig själv när jag var som störst men varje kort någon tog så radera jag dom. Vägra se vad som hänt och så länga man kunde får fram kindbenet i ansiktsspegeln med hjälp av att dra farm hakan och vrida på ansiktet så var jag ju inte FET och jag har ju INTE gått upp i vikt. Men kom igen jag visste ju innerst inne att det var på väg att skita sig helt. 

Den värk i kroppen när man kom hem från jobbet var outhärdlig. Jag orka ju inget längre. När jag väl var ledig så sov jag mest och åt när ingen titta på. För då hade det ju inte hänt, då räknades det ju inte om ingen såg mig äta chips påsarna och pajen pastan glassen chokladen godiset. Men det hade ju hänt och detta hände ju hela tiden. Speciellt när jag var ledig då när man gick och handlade så handlade man ju så det såg ut som om man skulle få besök. Då kunde ju ingen misstänka att jag själv skulle äta allt det. 

En påse från affären bestod oftast av 

5 munkar/muffins

2 paket gräddglass men krossad choklad

1-2 blåbärspajer 

2-3 vaniljsåser 

Chips

Cream fraiche  (dipp till mina chips.)  

Sen även så man kunde laga mat till exempel pasta och något till. 

Detta tryckte jag på en dag utan problem Det är sjukt vill jag lova. Jag mådde verkligen inte bra efteråt. Hamna i någon slags socker koma. Men efter en stund kunde man ju äta lite till och sen lite till och mellan jag åt sov jag eller halvslumra till en film. Jag orka ju inget annat. Tänkt flera gånger att man kan ju städa lite men jag orka inte. 

Jag orka att sova och äta. Detta var något av det sjukaste beteende jag varit med om då jag verkligen hade ångest efteråt och visste inte hur jag skulle bete mig och jag skämdes väldigt över mig själv och kände mig allmänt äcklig. Men detta stoppa inte matmonstret det vart bara värre och värre för begäret vart bara värre och värre.

Att skämmas så mycket för sig själ att man helst inte gick ut heller när man var ledig. Att man inte åt om man var ute med vänner. Mest för att ingen skulle kunna peka och påstå att varför äter hon inte nyttig mat istället för skräp ( Snabbmat) Vilket varit enkelt och lätt tillgängligt och mina vänner har älskat det. Så vi har ätit några gånger på snabbmat ställen. Men där åt jag normalt eller inte alls. Men när jag var själv så hade jag ingen tala över mig själv. Utan missbruket tog över helt. Helt galet tänker vissa hur svårt ska det vara? 

Jag lovar jag svär att än idag sitter skiten i huvudet. Det kommer även nu perioder så jag gör saker i smyg. Men nu är det inte chips utan kanske lite grädde och bär. I smyg på mitt rum då ser ju ingen och det har åter igen inte hänt. Eller hur var det nu. Ja det har det. Men av ren automatik så går jag och gömmer mig när jag äter det då jag skäms. Jag skäms för att jag inte klarar av att stå i mot suget. Nu händer detta inte ofta alls längre med det händer. Jag är verkligen svagaste människan på denna jord när det händer. Då är jag inte stark och jag lovar jag har ångest i flera dagar efteråt. 

Men jag reser mig upp varje gång och jag erkänner för mig själv att jag trampa snett och det är okej att göra det. Ingen är väl perfekt? Har svårt att tror att det finns någon som är perfekt. Alla har vi hjärnspöken mer eller mindre. men det handlar nog lite om att erkänna dom för sig själv. Ett missbruk är ett missbruk. Bara att erkänna är ett stort steg och en bit på vägen och så länge jag tar en dag i taget och inte sätter för stora mål så går det ganska bra. Men stressen den triggar iallafall mitt sug som aldrig förr. 

Så när jag inte är stressad och livet flyter på då, då fungerar mitt liv som bäst. Men det är ju inte alla dagar i veckan det är så. Skulle väl tippa på ca 90% av min tid är inte utan stress. Så ja jag har att jobba på och det gör jag även om det kanske inte syns alltid men jag kämpar varje dag jag. :) 

Nu mina kära vänner och familj och följare, nu ska jag sova klockan ringer 05.15 för att nu är vi 3 som ska ha duschen tidigt i morgon. Jag börjar klockan 8 dom andra två lite samma tid så då blir det att offra sig lite och gå upp tidigast. :) 

Så vi hörs i morgon gör vi! 

Puss och kram på er och tillsammans är vi starka. 

Thess