Har funderat fram och tillbaka nu dom senaste dagarna om hur allt var från början och vaför det "rulla" på så bra då allt både med vikt och livet. Så här vart min lösning:
1. Jag hade inge stress eller press på min viktminskning utan njöt mest av maten och att man var pigg. ( Visst hade jag dagar som var jobbiga men inte i närheten av vad dom kan vara idag.) Jag hade inga fl´örbud i min kost förutom kolhydrater men inte på samma sätt som nu. Ville jag äta lchfbullar då gjorde jag det och ville jag äta lchfglass så gjorde jag det. Men det var ju bara när super cravings kom som man åt det. Annars var man ju mätt och inte speciallt sugen på så mycket då.
2. Mitt mål var att bli pigg och skulle jag "tappa några kilo dog nog inte min kropp av det?" Inte pressa mig själv att gå ner en viss mängd inom en viss tid som är rimligt men inte för lätt. Klart jag vill ha en fit kropp men till viktet pris. Nu har jag mitt mål fit innan jag fyller 40. Jag har frågat dom flesta och det ska inte vara orimligt alls och vissa har till och med sagt att du kommer vara klar innan. Så den är inte alls stressande.
3. Stressen, stressen över att jag kanske inte kommer klara mitt mål och vad ska jag ta mig till om jag inte klarar det. Prestationsångest och mer stress. Som blir insulinpåslag och där gör att man helt enkelt inte går ner i vikt utan oftast ökar eller står still.
4. Sömnen. Som oftast blir lidande när det kommer till mig. Sen lika komma in i djupsömn. Då när jag började så vakna jag som jag allt gör idag också innan klockan ringer men då var jag betydligt mycket piggare än vad jag var i dag när jag gick upp. Det för jag hade inte denna jävla stress. vaför kan man inte bara vara nöjd med vad man gjort och sen bara njuta utan ångest och stress som avlöser varann.
Vad blir då summan av detta nu då. Jo jag MÅSTE sluta stressa. Blanda lite mer som jag var innan istället för att leva som jag lever idag. Sluta pressa mig själv till det yttersta hela tid och framför allt sluta med egen bestraffning bara för jag inte klara målet. Sluta se ner på mig själv när jag inte kanske klarar det mål jag satt upp. Sen även sluta sätta massa mål på allt. Planera absolut men just detta belöning/bestraffning gör mig helt knäpp.
Belöning och bestraffning är något som man har kört ett tag i sitt liv. Jag vet inte riktigt när jag började med det men det funkar då inte så bra för mig. Men jag vet ju att jag alltid gjorde det med cigg innan närjag gjort detta får jag ta en cigg och så vidare. Men nu har det blivit större än så nu är det ju typ allt jag gör. Mer eller mindre det vill säga. Inte allt men mycket och när jag lyckas och klarar det jag satt upp jag då "får " jag väl inget direkt men jag mår så underbart bra.
Blir det där imot att jag inte klara det jag skulle göra så blir det ju en bestraffning. Som till exempel en extra fasta dag eller extra timmar eller ja allt som gör att man pinar sig lite extra så man blir bestraffad på riktigt. Ja jag vet jag är inte som alla andra och nej alla kommer inte förstå mig. Detta är en form av missbruk precis som vilket missbruk som helst inget konstigt med det. MAn måste bara lära sig sin balans i det hela. Det är inte så lätt men det kommer. En dag i taget. Där är en av lösningarna till mycket. En dag i taget.
Nu är lunchen/frukost över för idag så nu blir det jobba som aldrig förr!
Puss och kram på er!
Vi hörs senare.
Thess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar