onsdag 19 november 2014

Acceptera sina brister?

Är ju kanske inte så kul för man är ju fel fri. Eller hur var det nu?  ( Ja Monica och Calvin Ni är felfria Nej My du är från Skåne) ( Har inget i mot skåningar men gillar att retas lite med min roomie  ) Nej ingen är väl perfekt alla har vi väl brister vissa för snälla och blir utnyttjade och lurade hela tiden och vissa har en psykisk ohälsa som inte syns utifrån men känns inuti. Vissa kanske inte alls har samma disciplin som sin vän att gå upp och gå på gymmet innan jobbet. Vissa orkar inte gå efter jobbet för dom har jobbat och vissa orkar inte gå alls. Men är man sämre som människa då om man har lite brister?

JA den som har bristen tycker allt det. Dock kanske just att vara snäll och blir utnyttjad och lurad stup i kvarten tycker nog mest att han/hon är snäll och en dag kommer hen få tillbaka. Men nej det kommer oftast inte den dagen. Ta hand om dig själv först. Du ska alltid vara i ditt första rum. Sen familj och vänner. Mår inte du bra hur kan du då hjälpa någon annan?

Sen ursäkter för att slippa men ändå inte känna sig helt värdelös. Men jag har ju jobbat hela dagen. Jag kär dubbelt pass nästa gång och varför inte jag träna ju förra veckan 5 gånger så det gör inget om jag missar ett pass denna veckan och visst är jag värd godiset. Eller träna va? vem gör sånt? Film och chips någon?

Jag har varit allihop. Sen vart jag hon som jag nog inte riktigt tänkt att jag ville bli men ändå väntat på något vis. Hon som hänger på gymmet varje dag i stället och bara har träning i huvudet. Vet ni varför då. Jo för jag är en beroende människa och lever för mina kickar. Ett liv utan endorfin och adrenalin rus är inget liv för mig. Innan jag gick ner i vikt så var det att vinna som var mitt adrenalin  att vara bäst i Sverige det fick jag lite endorfin rus mycket adrenalin fick jag. Men nu drivs jag av ruset efter ett galet benpass eller ett armar rygg pass eller bara 30 minuter balansträning eller 30 minuter bål.

Det är vad i dag ger mig absolut bästa endorfin ruset. Vilket har blivit min nya drog då jag är beroende och blir beroende. och ger allt och lite till för att komma till nya rekord. Misslyckas jag så trivas jag inte med den situationen. Vad jag än gör så är ett misslyckande det värsta som kan ske. Man måste vara bäst annars så är man ingen? Eller?

Vafan kan man inte bara tycka om mig ändå? Kan man inte få beröm för att man gör ett nästan bäst jobb. Att man faktiskt går upp på morgonen och går till gymmet ( När jag är frisk) kär mitt pass och mår bra.

 Eller är det jag som ska acceptera mina brister innan jag kan låta någon annan acceptera dom? Är det jag som ska tycka om mig själv även om jag inte gör bästa resultat? Eller kanske inte klarar målet jag satt som är som vanligt skyhögt. Det kanske inte är så att det är dom som inte gillar mig utan jag själv som inte tillåter mig eller någon annan vara stolt över mig fören jag lyckats med mitt mål?

Det är bra på vissa plan men samtidigt så är det mest jobbigt att sätta så höga mål att man inte riktigt kommer klara dom. Även om man frågar på riktigt kommer jag ha en chans att klara detta målet? Ja klart du kommer, jag börjar kämpa och sen visar det sig att det typ är omöjligt på den tid jag satt eller omöjligt är det inget som är men det är långt ifrån lätt och det har jag inte sagt att jag vill att det ska vara. Men jag känner lite att slita livet ur sig för att misslyckas? Nja. Men nu är målet satt och jag hoppas med hela mitt hjärta att jag kommer klara det. Jag har 3,5 år på mig men den tiden går fort.

Men jag måste lära mig att förlora och att jag inte är sämre för det. Att livet går inte under om jag förlorar. Även om vinna är det jag ska satsa på men det går inte under jag behöver inte se ner på mig själv bara för jag inte vann så länge jag verkligen givit allt. Det ska jag jobba på. Försöka lära mig att acceptera mina brister som min  prestationsångest. Man kan inte alltid vara bäst på allt.

Nej gott folk efter att ha insett en av mina större stress moment i livet så är det dags att sova lite på detta. Vila ut en stor dag i morgon på många vis. Träffa Ann och sen släpper operatören ( Tele2 ) jag jobbar för nya abonnemang i morgon ett helt nytt tänk helt enkelt. inget är sig likt. Kolla filmen. .

Sov gott allihop där ute vart ni nu än håller hus!

Puss och kram!

Thess







2 kommentarer:

  1. Det finns en balans..
    Mellan att vara nöjd och att ändå inte stagnera.
    Att våga vara nöjd med den man är och ändå fortsätta utvecklas. Eller tvärtom, att fortsätta utvecklas, kämpa för att nå sina mål, sätta nya mål och SAMTIDIGT kunna vara nöjd och stolt över den man är, inklusive brister.
    Du har gjort en otrolig förändring på ganska kort tid, det är inte konstigt om allt snurrar. Det gör det nog ett tag till, men du finner nog balansen..
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. STOR KRAM tillbaka!! Ja det kommer jag allt att hitta tids nog. :) bara att kämpa vidare! :)

      Tack TACK

      Thess

      Radera