Ska vi försöka njuta av livet också?

Snart dagas att sova. För jag orkar inte vara trött i morgon när jag vaknar. Vill ju vara pigg och alert så man bara studsar upp ur sängen när klockan ringer. Vråltaggad inför gymmet. I morgon är de armar och axlar som står på schemat. Ska bli skönt. Men uppvärmning balans och även lite utfall och benböjs teknik.

Alltså jag vet att jag tjatar om detta ofta men de verkar inte var ofta nog. VI MÅSTE SLUTA STRESSA OCH BÖRJA NJUTA. Detta är ju inte så lätt jag vet, jag är expert på att stressa och sätta mål som är galna vilket fuckar upp min hjärna som i sin tur fuckar upp mitt sötsug. Detta går hand i hand. Alltihop går hand i hand. När man stressar så blir de lätt att man slarvar med kosten missar fettet och de blir för mycket protein och så blir de ju till socker och ökar blodsockret som ökar sötsuget.

Om vi bara kund tillåta oss själv att vara oss själv och njuta av dagen, njuta av maten och njuta av livet. De ska inte vara så svårt som vi gör det. Jag vet jag är expert på att göra precis tvärt i mot det jag rekommenderar istället för att bara lyssna på min kropp och mig själv. Nej då varför göra de när man kan stressa på lite till och sätta ännu högra mål och pressa mig själv lite till. De finns ingen gräns. Tror jag kan säga att jag alltid satt mina mål högt. Kämpat tills dom sitter och gör dom inte de så har jag krigat vidare.

Men jag ger inte upp om jag ser att de finns en möjlighet till att klara det. Ser jag att de inte kommer gå hur mycket jag än vill jag då sätter jag oftast ett nytt mål  som oftast är värre för min hjärna funkar så. Den ska vinna över andra som kanske inte är rimligt att vinna över. Men jag ska för jag kan. Märker ni min stress? Ja visst är den där och de kommer vara där tills jag släpper allt som pressar mig. Min PT Christian har det inte lätt han med mig som hetsar som aldrig förr. För att komma igång och nå mina mål som är skyhöga så snabbt som möjligt.

Nej DU är inte ensam om att känna så här. VI är många som känner såhär. Jag är inte ensam och jag försöker prata om de med så många som jag bara kan om de. För ju mer som vet att en beroendeperson inte kan sätta för höga mål utan att spåra ur helt måste få vet de. Det är okej att vara en beroendeperson så länga men erkänner de för sig själv. Sen faktiskt försöker lugna sig själv och inte bli förbannad på sig själv bara för att man inte lyckas direkt utan tillåter sig själv att inte alltid vara bäst. Ja då har man kommit en bit på vägen. Det är en mycket krokig väg man kommer vandra men den är rätt kul också.

Man måste göra en att göra lista så man inte spårar ur och tar en sak i taget. Man tror lätt att man är lite av stålmannen men de är man inte. Tro mig och när man faller då faller man ordentligt, varje gång. Man lär sig aldrig, Men sånt är livet som en beroendeperson. Den har sin charm de också. Jag är glad att jag har mina vänner att falla på när de skiter sig. Vilket under lättar fallet ordentligt. Men man faller och det är okej att göra de. Det är okej att falla för sockret om man kan erkänna de för sig själv att de kanske inte var så smart. Men de hände och de finns oftast inte någon förklaring men det hände. Nya tag nästa dag.

Mina tips!

Ät rikligt med fett, fett mättar och de håller dig mätt länge. Är man mätt är man inte sugen på något och man håller sig i skinnet för sötsakerna. Men kan till och med gå förbi när pressbyrån bakar utan att bli sugen. De är inte så dåligt. Men de är för att du är mätt. inte för något annat.


Nej nu ska jag sova klockan ringer 04 i morgon igen.

Vi hörs imorgon igen!

Puss och kram!

Thess