Alltså träna är som en drog. Man vill bara träna mer och mer och mer. Helst flera timmar åt gången. Finns inte mycket bättre än just de att vara på gymmet och inte behöva stressa på lite för man ska till jobbet. utan köra ett skönt 2-3 timmars pass med som idag ben och balans. Balans är så galet kul så det finns inte, då det inte hjälper att bli förbannad när det inte går. Men tänkte ett rygg axlar och bål i morgon samt balans. Ja och naturligtvis teknik utfall och benböj.
Jag vet det är mycket tränings babbel här med mig nu och det är för jag tycker det är så löjligt kul så jag skulle kunna flytta in på gymmet. Speciellt när man gör framsteg. Det ger en en sån där skön endorfin kick som man lever på hela dagen och lite till. Och nej det är inte alls kul att gå upp klockan 4 men när man är klar med sitt pass då är det värt det alla dagar i veckan. Det är även det stunden på dagen då man inte har tid med ångest över något. För allt fokus och energi går till att köra med rätt teknik och inte tappa något.
Jag märker när jag börjar bli trött hur fikus tappas och jag tappar hållningen. Men man lärs sig mer för varje gång. Jag känner ju när jag tappar min hållning och då är det bara att börja om igen för att hitta tillbaka. Men ju mer man över ju bättre blir man ju på det man gör. Sen kan jag inte vara bäst alltid med en gång på allt. ( Jag vet det låter nästan som ett skämt för jag är ju naturbegåvad i det mesta skulle jag väl kunna säga.) Alla har olika förutsättningar. Sen skulle det ju inte vara någon utmaning om man kunde allt redan. Jag gillar verkligen att utmana mig själv hela tiden och ta lite mer för varje gång som går.
Sen är det skönt att slippa vardags ångesten den som många med mig går omkring och bråkar med varje dag. Nu är det mycket med beroendet som gör det hela men ändå. Hjärnan är på högvarv hela tiden med vad man får och inte får och inte kan äta men skulle vilja äta för det är gott men så enkelt är det ju inte. Jag tål ju inte skiten nu blir jag ju sjuk på riktigt av gluten och socker. Men det säger ju inte att suget inte finns där, Att suget att baka massa lchf vänliga saker. Men det går ju inte, det är ju samma där jag äter tills det är slut. Finns inget stopp när det kommer lite just snacks och sötsaker. Även om dom är lchf vänliga så finns det inget stopp.
Därför är det bäst att låta bli. Men jag lovar ibland är suget så galet stort så jag håller på att bli knäpp. Kan inte tänka klart bara hur gott det skulle vara med allt möjligt. Men jag vägrar förlora. ( klart jag gör det ibland men jag håller i mot så länge det går) Men ju mer fett jag äter ju mindre är suget. Men när man kör fasta till exempel så är det inte lätt men envis som en åsna är jag så det går ändå. Men det är inte kul och har man inte haft sånt sug så man skulle kunna döda för lite choklad eller en påse chips så kommer man ALDRIG att kunna förstå mig. Men det är inget lätt liv detta, det är inte en dans på rosor som det kanske verkar framstå men jag har en ständig kamp dagarna i enda med mig själv och mitt beroende.
Jag jobbar på att lära mig vad som framhäver och vad som dämpar suget eller om det bara kommer när det känner för det. Sen vill jag lova att jag inte är ensam i min butik om att ha ett sockerberoende. Det finns fler. Men dom anser sig inte att ha något problem med socker. Men jag ser ju hur dom mår och hur dom beter sig så den gubben går inte att ljuga för mig om. Kanske för sig själv men inte för mig. Jag är och har ju varit i den sitsen. Eller jag är i den sitsen så jag vet om någon så vet jag. Men en dag i taget och njut av livet och maten så ska det gå detta också. Måste bara hålla mig till det en dag i taget men det är inte så lätt för jag har en tendens att spåra ur där helt men då får jag sätta mig i ett hörn och tänka igenom allt hur var och när och måsten? För tar jag det en dag i taget så går det, livet funkar ingen press och annats som sätter igång stress och ångest och sötsug.
Ibland så kommer jag på mig själv när jag skriver här hur jag från ingenstans löser mina problem som nu sista mening i förra stycket. ha ha ha. Där ser man jävla stress och ångest. Men jag lär mig hantera detta också en dag i taget bara. En dag i taget.
Nu måste jag sova. klockan ringer vid 4 bara några dagar kvar nu sen har jag gjort detta i 21 dagar och detta är en vana. Att gå upp och åka till gymmet kommer gå av automatik, klart det kommer vara jobbigt men de ska vara lite jobbigt. Men när jag når målet då jävlar är det värt det alla dagar i veckan. Varenda sekund kommer det att vara värt de. Varenda morgon som man inte sovit in kommer det att vara värt de. Att kunna se sig själv i spegeln och bara njuta av dom muskler man skaffat sig. Det är min dröm det!
Sov gott nu min underbara där ute i världen!
Puss och kram!
Thess
.jpg)
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar