Pusselbitarna på plats.

På väg hem från jobbet, trött i huvudet men de brukar bli bättre när man får lite frisk luft. De är verkligen ingen luft alls på jobbet, så när klockan är runt 16-18 står jag typ och gäspar. Jag är inte trött men saknar syre. Fick lov att köpa en liten kaffe idag väldigt liten då jag fastat tills imorgon klockan 12. Men de gick inte, så nu längtar jag efter frisk luft när jag går av tunnelbanan.

Hem och laga matlåda tills imorgon, som tur är så är jag inte hungrig så de ska nog inte vara så jobbigt, pizza med köttfärs och massa ost. Bästa bästa, nästan inga kolhydrater alls.

Thess Pizza lchf style:
2 ägg, 2msk majonnäs vispa ihop tillsätt 2dl riven ost. För dela ut på plåt in i 250 graders ugn i 5-10 min (gyllenbruna)
Lägg på vad som önskas skinka,ost, tomat,köttfärs, champinjoner ja lite vad man själv vill ha på. Inga konstigheter. In i ugnen igen tills osten smällt på pizzan och simsalabim så vart de klart. Hur gott som helst enkelt och snabbt kvällsmat.

Detta kommer bli tjatigt, men jag är så lycklig enda in i själen för jag titta på Bittens föreläsning igår, De går inte att beskriva hur skönt de känns att man faktiskt fått pusselbitarna på plats, varför man kan känna sig nere utan anledning. Att man inte kan sluta fören de är slut i hela skålen, och sen gärna lite till efter de, fanns de inte hemma så kunde man ju alltid gå till affären och köpa mer, speciellt om man var ensam hemma.

 Sen såg ju ingen detta galna missbruk så då hade de ju inte hänt, att jag klara att äta två chips påsar med dipp och sen även en blåbärspaj med väldigt mycket vaniljsås. Lite köttfärssås och pasta till kvällsmat. och kanske en chipspåse till då inte någon visste om dom andra två, dom åt jag ju själv. Men jag kunde inte sluta fören de var slut. Spela ingen roll om jag var mätt eller inte de gick ner. D fanns inget stopp.

 Samma kan jag idag känna om jag äter något sött efter maten, till exempel grädde och bär men lite sukrin och vaniljpulver. De går inte att sluta fören de är slut helt enkelt, enklaste är ju att inte börja, men ibland så är suget större än vad jag kan förklara och då är de inte jag som gör handlingen längre. De är som om någon tar över. Kan inte förklara riktigt men när jag är klar då kommer ju ångesten över att man inte bara kan låta bli de, hur svårt ska de vara?? Jag har liksom ingen karaktär att låta bli om jag börjat.

 Inte tala om dessa bråk med mig själv hela tiden om jag ska eller inte. Visst de är mycket enklare om man inte börjar och är mätt. Men även då kan de komma cravings, men jag har ju testat mig fram under dessa år, och har ju kommit fram till ju mer fett jag äter ju mättare blir jag och ju lättare kan jag motstå frestelsen. Men ibland går de bara helt enkelt inte och man kan inte förklara varför suget tar över. Men nu förstår jag varför nu har jag fått en insyn i mitt liv, Jag kommer ta en dag i taget. För jag är sockerberoende och ska lära mig leva med detta.

Dags att sova snart jobb helg väntar framför mig. Skönt att jobba helg, kortare dagar men mer intensiva.

Vi hörs imorgon.

Kram kram
Thess