Jag är fri.

80 minuters morgonpromenad avklarad, som jag saknat detta, varför just promenader? Jo, dels för att man rensar huvudet väldigt bra och för att jag faktiskt kan gå nu, gå utan att de gör ont i fötter och knän i varje steg jag tar. Jag är fri! De enda som stoppar mig är tiden, annars skulle jag kunna få hur långt som helst tror jag, har ju inte testat men de känns så. Skönt med frisk luft och endorfiner som sprätter i kroppen.

Jag vet inte hur många gånger jag tänker att imorgon eller måndag ska jag börja gå ut och gå. Men jag orka inte före jobbet, och tro mig efter vart inte ett alternativ. Jag hade ju så sjukt ont i fötter knä och höfter så satte jag mig i soffa kunde man kanappt komma upp efteråt. De gjorde då galet ont, men de ville man ju inte visa för roomie så de var ju bara att resa sig. För att erkänna att jag gått upp ännu mer i vikt, nej du tack. Den tänkte jag inte bjuda på. Att jag var så nära nu att inte kunna resa sig upp själv på morgonen nej den ville jag inte se!

Så att man nu klara av att gå i 80min hem fixa sig till jobbet och stå för i 11 timmar. Ja de är för mig en befrielse. Jag satt fast i min egen kropp. Min kropp var mitt fängelse, jag ville så mycket men orka inte.

Men nu är jag fri från mitt fängelse, jag är fri därför har jag inga problem att gå från punkt a till b istället för att åka tunnelbana eller buss. För jag är fri, jag orkar, jag kan till och med hoppa nu, de är något jag tror många tar förgivet.

 Men jag kunde inte hoppa fören för typ 6-8 månader sen. De gjorde ombytt i fötter och ben när jag gjorde de. Nu känns de inget! Helt underbart! Saker man tar förgivet är inte förgivet för alla!


Nu är de fokus jobb och ha en super dag med mina kollegor!

VI hörs senare!

Pöss och kram på er!

Thess