De sitter i huvudet.

Undrar vilken bokstavskombination jag har? Undrar faktiskt de ibland, Då jag inte klara av att sitta still och typ skriva hemma, men på ett café inne i stan där de händer tusen grejer hela tiden där kan jag sitta, hemma blir jag rastlös efter 2 minuter och gör något annat och sen något mer. Ja de är ingen "ro" i kroppen. Haha de är de ju inte här heller men de händer saker och jag känner mig lugn.

Han som intervjua mig till Lchf Magasinet, de tog ju bara fem minuter in i vårat samtal sen kom frågan , - hade du en bokstavskombination även som barn? som sagt fem minuter tog de. Men då är de väl så att jag har lite mycket energi och när jag brinner för något då gör jag de till 120% annars blir de ju bara skit.

Gissa vad frukosten bestod av? Japp samma som igår. De enda possessiva med den idag är att nu finns de ingen grädde kvar och jag tänker inte köpa någon mer heller. Ska nog inte ens gå in i någon mataffär mest för att inte behöva bli frestad till att köpa grädde. De är verkligen som om någon tar över ens hjärna, vet att de låter väldigt löjligt. men de är så, jag står och säger nej nej nej till mig själv och ändå så åker skiten ner i kund korgen. Varför? Jag vet inte? Vet du så snälla berätta för mig! Jag har liksom ingen tala där.

Jag har kommit in i en period nu som jag hittat gamla kläder och återanvänder dom. inte byxor de går inte men tröjorna, "Super oversize" är dom nu.

 Men de galna är när man håller fram tröjan/toppen jag vet satt hyfsat tight för 2 år sen och nu kan jag få plast med två mig i dan utan problem. De är då man inser hur jävla stor jag var. För jag är ju långt ifrån liten nu, men om man jämför med då är jag ju de. Men den som är bäst på att ge sig själv kretik är jag själv. Eller iallafall jag. Helt hopplös, därför känner jag att jag måste börja fatta vad jag åstadkommit och inte bara se vad jag inte gjort och lyckats med hela tiden.

Kunna stå rak i ryggen upp med hakan och vara stolt för jag har ju tappat mer än halva mig i vikt. Nej jag är inte klar. men jag kommer försöka vara stolt över vad jag gjort. De är ju inte så lätt när man kritiserar sig själv i tid och otid. Så nu ska jag titta på vad jag gjort och "ge mig själv en klapp på axel" bra jobbat! Direkt när meningen är skriven så kommer de tanken i huvudet, -men bättre kan du Vad är de för fel på mig? De är lite skrattretande faktiskt, men detta är jag jag lär mig att att se mig själv.

Detta kommer ältas ihop med mitt jävla skit beroende. Men helt ärligt så tror jag inte att de är så ovanligt som man vill få de att framstå att känna som jag gör. jag är långt ifrån ensam om att känna som jag gör, de är bara lite tabu att prata om de. Då de inte är så fint att prata om, viktminsking är ju hur poppis som helst. den har gått ner så och nästa så. Men vad händer i huvudet på dig när du går ner i vikt? Mår du bättre? Har alla demoner försvunnit? Inte på mig iallafall. Men de är de så ingen som säger, utan i böckerna om viktminskning där är man så snygg och allt är underbart när man "blivit smal". Men satt problemet i övervikten? Nej den gjorde nog inte de. Visst folk tittar inte på en längre när man typ är på stan och fikar eller bara försöker gå lite.

Men de är inte där lyckan sitter, att kunna köpa kläder nästa var som helst, eller ja första gången man gick från supersize till "normal size" då var jag lite lycklig, men nästan lite rädd. För jag visste ju inte hur jag skulle bete mig där på den delen av butiken då jag ALDRIG varit där innan. Känns fortfarand konstigt att var på den avdelningen. Nu här de till att jag inte hänger i klädbutiker direkt ofta. Då jag inte har något större intresse för de, eftersom utbudet inte var så stort förut. Jag har inte heller förstått att jag kan köpa dom vanlig kläderna.

Ja, detta skulle jag kunna skriva om hur mycket som helst, men tror att man skulle tröttna på mig tillslut, men de är viktigt att prata om. De är inte bara att gå ner i vikt. De är så mycket mer.

Dags att fixa med hemsidan.
Vi hörs senare.

Kram kram
Thess