måndag 18 augusti 2014

Snart sov.

I morgon börjar allvaret, tillbaka till jobbet och vardagen. klockan kommer ring klockan 05 som vanligt, ut på morgonpromenaden innan jobbet. Ska bli underbart skönt på ett vis men sen är de ju skönt med semester också, men vardagen är ändå där man mår som bäst. man sover som man ska rätt timmar, äter rätt och fastar rätt och tränar rätt. Utan våg och måttband!



40 dagar kvar tills vi ska sätta igång då nästa vägning och kolla om de hänt något. Tyvärr vart inte vågen utslängd idag, men imorgon efter jobbet så ska den slängas åt helvete och jag ska elda upp måttbandet, och jag ska titta mig i spegeln med hopp om att de jag ser gör mig lycklig. En dag kommer jag vara stolt och rak i ryggen när jag ser mina muskler som byggts upp men de är om några år de, till dess för jag vara stolt över min resa dit jag kommit idag. Stå rak i ryggen och vara stolt för jag har iallafall kommit en bra bit på vägen.




En vägen jag för 2,5 år sen aldrig skulle ske ens kunna hända, att få ett liv, att kunna och orka gå. de är därför jag gärna går överallt, för jag kan, jag kunde inte förut, kom igen testa och gå 10 meter med över 100 kilo extra vikt! Jag lovar att ni kommer ha problem, bara resa sig ur sägen var jobbigt, men jag gjorde de, jag gick till jobbet jag stod upp hela dagen. när jag kom hem så värkte fötter höfter och knän så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen, hade jag suttit en stund i soffan till exempel så hade jag så ont och kom knappt upp ur soffan, de gjorde så ont. Men jag reste mig upp, men jag var trött, trött och trött.


 De är verkligen sån skillnad, att ha jobbat en hel dag, komma hem och inte vara trött. ni anar inte, att vakna pigg upp och studsa och orka gå ut och gå i 70-90 minuter varje morgon ibland 2-3 timmar, jag vet inte hur jag ska förklara de enklast, jag har fått ett liv, för jag hade inget liv innan, jag jobbade och sov och åt. de var de jag gjorde.




 Jag åt i smyg när ingen såg för att inte bli uttittad på till exempel Mc Donalds. Bara för jag var fet skulle minsann ingen få tänka att shit kan hon beställa mer och hur kan hon äta här, hon som är så fet, hon borde ju äta nyttig mat i stället. Inte snabbmat, så när jag åt ute med vänner så åt jag nästan inget, men hemma själv, jag kunde lätt trycka två chipspåsar men cream fraisch dipp till själv på väldigt kort tid, efter de så kunde man äta en frödinge blåbärspaj men färdig vaniljsås eller kanske lite glass eller grädde glass och vaniljsås.


 Ja en riktig kolhydrats missbrukare de var och är vad jag är. Idag har jag lyckats att ta mig ur detta sjuka och skeva beteende, visst sitter de kvar ångest i mat men så länge jag vet att de inte är några kolhydrater i de jag äter så är de lugnt, men äter jag till exempel bär och grädde. Ja då är de inte lika kul, då kommer ångesten över att man inte borde ätit de och varför jag var tvungen att äta de och nu snackar vi ofta inte mycket utan kanske 0.5 dl ovispad grädde och 3-4 st hallon. Men jag har de hellre så än som de var innan. De ingen sett har aldrig hänt. För de hade hänt och min värsta mardröm är att vägen som jag jgorde innan, inte utseende eller så utan kroppsmässigt, att ha så ont i kroppen och inte orka göra något önskar jag ingen. men de går att göra något åt de. jag klara de ju! Då kan DU!







Nu blir de sova för klockan ringer tidigt!

Vi hörs i morgon igen!
Thess

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar