Söndag och promenad i solen?

Trodde jag ja, jo men ja kanske i cirka 10 minuter fick jag och solen hänga lite iallafall. Sen kom det underbara snöblandade regnet. Men jag vägrar att ge upp den ser ni. Jag fortsatte min promenad. Den här gången gick jag åt andra hållet just bara för att kolla runt vart man är och sånt. Kolla vad fint det var där då. Man kommer ju hänga lite där i sommar och filosofera om livets goda.

Så mysigt så det finns ju knappt. Jag har nog aldrig längtat så mycket till vår och sommar som jag gör nu. Kan inte bara snö och skit försvinna nu och solen skina varje dag och livet vore underbart. 

Sen vart det en belöning efter att man gjort sin promenad på 8 km en solning. 

Så skönt då det faktiskt var lite kyligt på vägen även om man går i hyfsat fart så är det lite kyligt ute fortfarande. Men det är ju plusgrader. 

Så nu ska jag baka lite Foccacia för det var ju löjligt gott får jag säga så det blir det mer av. Sen lite mat på det gud så gott. 

Ska även tvätta ikväll klockan 19 sen är det ju Arne Dahl på tven. 

Men känner att jag behöver vila en lite stund bara sen blir det att sätta igång med alla bestyr. 

En dag i taget en dag i taget. Det är så mitt liv verkligen måste se ut nu då jag insett att ner det blir för mycket grejer på todo listan så faller jag direkt. Tvärstopp och jag tar mig inte för något. Hamnar i en bubbla där filmer och serier avlöser varann. Just för att slippa tänka och göra. Detta är inte lätt att förklara för nära och kära. Då har man inte varit där så vet man inte. Men man pallar helt enkelt inte. Man fixar inte press om att man måste. Man faller direkt. Utsätter mig själv för tester hur mycket jag klara och så vidare då jag så snart det bara går vill komma tillbaka till jobbet och vanliga livet igen. 

Men det är inte så lätt alltid då man inte har ont men man kommer ändå inte upp ur sängen. Man pallar inte bara spelar ingen roll vad det är man kommer inte upp. Man låser in sig i mitt fall i mitt rum och där är jag tills jag har samlat energi för att gå ut igen. Det kan ta allt från en dag till tre dagar. För er som känner mig så är detta lika overkligt för mig bara att höra ordet sjuk. Jag har inte varit sjukskriven på detta sätt någon gång har kanske vid hög feber varit sjuk. Men har ju oftast tryckt Ipren och Alvedon så gått och jobbat ändå. 

Så detta är helt nytt även för mig och jag blir helt förvirrad på hela situationen. DÅ jag inte alltid vet hur jag ska hantera det hela för jag vet inte hur jag ska tvinga mig upp när det bara inte går. Då min psykolog säger att jag måste lyssna på kroppen men jag känner mig lite mesig som inte klarar av att gå utanför dörren vissa dagar och vissa går det okej. Men det här även till att jag är och har varit en enegibomb När jag träffar folk man känner och jag har inte den energin jämt nu för tiden och då orkar jag mig inte ut. 

Detta är löjligt svårt att förstå för man tycker väl att hur svårt ska det vara det är väl bara att gå upp ur sängen och gå ut och gå till jobbet. Men nej så enkelt är det inte. Då hade jag gjort det. Men nu går det inte så sovrummet och sängen är någon slags trygghetszon som man hamnar i tills man är och mår såpass så man kan vara den där energibomben igen. Men efter en sån dag så ligger man ju i två tre dagar. Men men jag hoppas det blir bättre snart för detta är inte direkt kul kan jag lova. 

Men som jag sa en dag i taget en dag i taget. 

Nu vila lite plocka ihop tvätten och sen tvätta och baka. 

Puss och kram på er!