söndag 8 februari 2015

Promenad i solen!

Äntligen vart den av den där promenaden som jag försökt ge mig ut på nu i flera dagar. Helt underbart skönt var det att vara ute i solen. Sen att det vara lite kyligt i skuggan ja det var det men i solen var det helt okej.







Tror jag hitta på en ganska bra promenad område dock var det dåligt väglag. Sjukt dåligt sandat eller grusat på gå vägar. Tycker det är lite konstigt då det är folk ute och går när solen lyser iallafall. Hade det varit bättre väglag så hade jag fortsatt en bit till på den här vägen ovan men längre bort var det rena isbanan. Så det vart och välja en annan väg. Men skönt var det så lysen solen så blir det promenad i morgon också efter läkarbesöket. 

Ska vara där kl 10:30 och förlänga sjukskrivningen ett tag till för när jag ändå börjat kan jag lika gärna slutföra det jag började. Hoppas på att vara tillbaka igen på jobbet om typ 2-3 veckor men känner att jag inte är där än riktigt. Med tanke på att jag har svårt att ta mig ur lägenheten att bara det är ett projekt så hur blir då inte det att jobba. Det hade väl varit en sak om man gjorde något som inte har med kundkontakt att göra. Men nu har jag det och är jag inte 100 % så blir mitt jobb inte heller 100% och det gör mig och mina kunder inte någon nytta. 

Men som sagt hoppas verkligen att jag kommer tillbaka snart. Saknar det nästa lite. Men ja det är svårt att förklara men har man ångest över typ alla man gör så är det inte så lätt alla gånger. Men som sagt jag hoppas att jag kan vända det och att jag tar lärdom av det och att jag kan acceptera mig för den jag är och det jag åstadkommit och faktiskt vara stolt över det. 

Att kunna se sig själv i spegeln hela mig själv och vara stolt för den resa jag gjort och verkligen kunna lära vidare det jag gjort till andra som behöver hjälp. För det verkar som om det behövs. Att man inte bara går ner i vikt utan faktiskt hänger med i huvudet under den resan också och att man erkänner för sig själv att jag måste göra något åt min hälsa. Jag gör det för min skull inte för någon annan. Det kommer ta tid och det är okej. För annars så hamnar man här där jag är nu. Har inte en aning om hur min spegelbild egentligen ser ut. Då jag missa att titta i den när jag var som stärst för det jag inte såg hade ju inte hänt. 

Då ville jag inte se vad som hänt. Nu vägar jag inte för jag vet ju inte riktigt vad min spegelbild ska visa. Men jag övar varje dag och försöker titta i i skyltfönster som reflekterar men det jag ser är ofta en del av mig som till exempel skor ben armar håret. Aldrig hela mig. Men som sagt jag försöker och det går sakta men säkert framåt. En dag i taget ett steg i taget. 

Nu ska jag kolla lite film med hopp om att man kanske kan sova lite i natt. Dock så vet jag att min hjärna nog inte kommer tillåta så mycket sömn. Som sagt ska ju till läkaren i morgon. Det är så svårt att förklara för någon att man inte mår så bra när det inte syns utanpå. :/ Men hoppas han har lite förståelse. Psykologen tyckte ju också att jag inte var redo för jobb än. Så kommer referera till henne. Men jag vill tillbaka men är inte riktigt redo än. Men snart snart så är jag på riktiga banan igen. 

Nu ska jag kolla på lite film och hoppas på att min bokstavskombination inte håller mig vaken hela natten. Men är det så så är det så. 

Vi hörs i morgon! 

Puss och kram på er! 








2 kommentarer:

  1. Hurra för dig att du kom ut!Och inte ett moln på himlen! Vårfåglar sägs kvittra, de har inte hört på många år med min hörsel. Hoppas du har blivit bättre med de mediciner du fick. Har du sovit bättre förr, dvs efter viktnedgången. Med allt ätande under din överviktstid, så var du nog bedövad och sov av det.

    SvaraRadera
  2. Tack du. Ja det var riktigt skönt att komma ut i friska luften. Behövdes idag när jag tänkte ge mig ut vart det mulet och inte alls lika sugen längre. Men var ut en sväng i solen idag med. :)
    Nej då sömnproblemen kommer med hjärnspökena. Samt stress.

    Tack för om tanken!
    Thess

    SvaraRadera