Min resa hittills.

Ja men då är det snart snart tre år sen jag bytte kost. Om sex dagar är det verkligen tre år sen jag bytte ut kolhydraterna mot fett. Jag bytte socker gluten stärkelse mot smör grädde och olja. Jag vet att i januari för tre år sen var jag innan på att jag måste göra något åt min trötthet och mitt liv. Jag hade vaknat flera gånger det senaste av att det kändes som om hjärtat slog sitt sista slag. Hårt och tungt slog det. Det som då gjorde mig mest rädd var när jag inte hitta någon puls på mig själv.

Jag tror jag var för fet för att hitta den. Men då var jag rädd. För jag visste att jag gått upp massa och jag visste att jag var över 30 år och att jag rökte en dal samt åt inte speciellt bra kost för mig egentligen. Jag åt väldigt mycket kolhydrater i form av just socker gluten och stärkelse. Pasta bakverk ( bröd muffins bullar pajer) chips dipper glass. Men inte så mycket godis då godis i sig inte varit min "drog" utan det var mjölet och chipsen. Där var min drog. Eller rättare sagt där är min drog än idag. Jag kan än idag bli galet sugen på allt sånt. Man har bara lust att skita i allt och bara frossa i muffins chips bullar nybakta, jag allt sånt som jag åt för tre år sen. Dock tål jag det inte längre tur nog skulle jag väl även säga där.

Jag kunde när ingen såg äta två påsar chips och dipp muffins munkar pasta med nogon god sås eller bara massa margarin och ketchup. När jag väl var så mätt så jag inte fick i mig mer så var det bara att vila lite så kunde man äta mer. När man beställde på onlinepizza så slapp man ju avgift om man beställde två pizzor eller rätter. Klart jag gjorde det. Och dom tog slut även om det var eftermiddag kväll när jag beställde dom. Man kan säga att jag var bottenlös. Det fanns inget stopp.

Det finns det inte nu heller riktigt när det kommer till sånt som triggar mig som lchf bakverk av alla slag. Även om det är gjort utan vanligt socker gluten och stärkelse så ger det ju en viss söt smak av det och man triggas. Så är det att vara sockerberoende inte jättelätt alla gånger vill jag lova. Men samtidigt vill man ju "unna" sig ibland vid speciella tillfällen. Men jag försöker verkligen att äta så lite som det bara går när det kommer till just sånt "sötsaker" lchfstyle. Det triggar som allt annat som är sött. inte värt det i slutändan ändå. Inte för man alltid är nöjd med sig själv när man vunnit över sötsakerna men kroppen mår bättre.

Åter till januari 2012. Jag hade som sagt börjat fundera lite på hur jag skulle kunna bli pigg igen. JAg vet att jag var det när jag körde Twinfast shaker som min bror gick ner ofantligt mycket i vikt på och tänkte att om jag kör dom så kanske jag blir pigg igen. Dom går ut på att man dricker dom 2-3 gånger om dagen och äter ett mål mat på det. Mindes att dom var mättande och jag vart verkligen pigg av dom. Jag gick till närmaste hälsokost men dom hade slutat sälja dom i Sverige så det vart en annan sort som var typ samma. Sagt som gjort jag började. Det gick ju bra men jag vart inte så värst pigg. Men ja fick ju i mig vitaminer och "rätt" mängd mat eller? Efter några veckor typ 3 så kolla lite på innehållet på pulvret. Det var i stort sett bara kolhydrater. Det var ju gott och sött så det var väl inte så konstigt.

Började tänka lite och kom ihåg att en vän till mig hade innan hennes bröllop kört något som hette lchf, Jag började googla lite på det och hamna här kollade på detta klipp och började förstå lite. Började fråga henne lite sådär i smyg. Nu vet jag inte om hon förstod eller bara svara som inget hade hänt. Men jag fick dom svar jag ville ha och jag bestämde mig för att den 25.e februari då ska jag börja med lchfkost och jag ska testa om detta är något för mig. Jag ger det en månad eller så. Men efter både klippet från Kostdoktorn och frågorna till henne så började jag kanske förstå. Jag visste inte varför man gick ner i vikt med det men jag läste mig till det. Fick en bok av henne Dags att bli smal av Katrin Z. Hon sa att den är jättebra men ärlig så läs den men jag grät berätta hon.

Jag började läsa och förstod vart man skulle gråta. Men jag skratta i stället. Jag fatta ironin i det hela. Klart man var en tjockis om man läste boken. Men det var ju jag som satt mig i den situationen. Ingen annan. Jag fick styra den rätt. Efter jag läst bock hade jag ju fått lite mer "kött på benen" så det var dags att göra det börja med den nya kosten. Sagt som gjort jag gav bort all "skit"mat till min roomie och så satte jag igång. Jag var ju lite förvirrad i början då fett ska vara farligt och nu fick man ju äta det och till man var mätt.

Rikt märkena var äta när man var hungrig till man var mätt. Fett och protein och verkligen så lite kolhydrater det bara gick. och det tog inte lång tid innan jag märkte skillnad på mig. Jag vakna pigg innan väckarklockan ringde på morgonen och kände mig utvilad. Jag kände mig mer glad och orka mer kanske inte jättemycket i början men kom igen jag vägde rätt mycket när jag började 230-240 kilo så bara att känna sig pigg var en befrielse. Att jag sen faktiskt efter ett tag orka gå mer och kände mig mycket lättare väldigt fort var nog att när man väl kom under 200 kilo vilket kanske tog ca 2-3 månader så kändes ju allt lättare och för varje dag var det lättare. För varje dag vart ju lättare. Jag gick ju ner i vikt varje dag.

Jag vet att jag fuska en gång det var någon månad efter jag börjat och jag var på en födelsedags brunch. Jag ville beställa en burgare utan bröd ketchup och senap och mer sallad och lite beasås till det men det gick inte att göra utan man fick så snällt ta burgaren med bröd och pommes. Jag gick väl med på det och lämna övre delen av brödet och åt några få pommes men så dåligt jag mådde efter det går inte att beskriva. Man vart trött och lite ont i magen och man kände sig äcklig. Då bestämdejag att jag ALDRIG mer ska fuska med flit iallafall. Det har jag inte heller. Jag har fått i mig socker gluten och stärkelse utan min vetskap. Men inte med flit eller mening. Men nu på senare tid så blir jag ju sjuk på riktigt så nu är det inte ens lite kul. Mest drygt då jag och toaletten har en dejt på några timmar.


Men att idag vara där jag är är helt otroligt och inget jag ens trodde var möjligt för tre år sen. Att jag när jag är frisk tränar på gym och har en dröm om en kropp som jag verkligen kämpar för att få. Att jag inte är så jävla stor längre. Jag är ju nästan normal. För mig kroppsform det vill säga. Då jag har löjligt stor benstomme så super skinny existerar inte i min värld. Men fit existerar det är så jag ska se ut. Men att jag idag ser ut såhär

Bjuder på morgonfrillan. :) 

Ja det är ju inte jättefarligt mycket övervikt men varje dag är ju en kamp mot både sockersug och ens vikt. Ångest över minsta lilla som har med vikten att göra och man försöker varje att lära sig se sig själv i spegeln hur illa det var mor hur det är idag men eftersom jag undvek allt vad speglar heter så är det svårt att förstå hur stor jag var. Men jag försöker varje dag. 

Nu ska jag nog ut och ta en promenad i solen för nu skiner den lite här så man får väl passa på lite ska ta en dusch och sen en lite promenad. 

Hörs i morgon eller kanske senare. 

Puss och kram på er!