Sista semesterdagen!

För den här gången, snart ledig igen så de är ju lugnt. Har hur som helst haft en skön och inspirerande semester. Har fått många nya vänner och kommit en bit längre fram med vad jag vill göra. Två sköna med ändå lite intensiva veckor. Vilket avslutades i Säffle med helt galet mycket kärlek och värme från så mycker människor som följer mig och min resa här på min blogg. Hur kul som helst när de kommer fram vilt främmande människor och berättar att jag följer din blogg, du är så duktig och inspirerande. Sånt är väldigt kul, man blir helt varm i hjärtat och inser att jag kanske kan göra skillnad.
Med min story kanske jag kan hjälpa andra att komma igång, att inse att de inte alltid är så lätt, för de är de inte! Men man har ju ett val, ett val som ger dig friheten att må helt underbart bra eller et val där du väljer att må skit. Jag vet att dom allra flesta tycker dom mår bra och njuter av livet, men de gör ni inte, JAG LOVAR! Jag har själv mått sådär bra som du mår, för jag är ju värd muffinsen/blåbärspajen/chipspåsen, för jag har ju jobbat hela dagen och inte ätit något skräp alls ( pasta och köttfärssås/pastasallad med kyckling om man ens ätit något) så jag är värd de!?? Eller är jag de?? Sen pasta hur bra är de?? Fast om ingen ser att jag äter muffinsen/pajen/chipsen så kanske de inte räknas lika mycket? Då kan man ju äta flera muffinsar, för köper jag två tre på affären så tänker nog hon/han som tar betalt att nu ska dom träffas några stycken och fika för vem trycker 3-4 muffins själv?? Eller 2-3 chipspåsar eller en paj och två tre vaniljsåser. De såg ju ut som om de var fler som skulle äta och ingen kunde misstänka att jag själv skulle äta upp de tillslut, de kanske inte bara tog en dag, utan två. Men oftast så var de slut innan jag somnat. Men var vi ute och åt på exempel någon pizzeria eller annan snabbmat så var de alltid små portioner om jag ens åt, ville ju inte att någon skulle tänka när dom såg mig (stor som ett hus) att borde inte den tjockisen äta mer nyttigt. Typ något mer fettsnålt kanske?? Tror inte de var så många såna tankar från så många människor. Dom titta på mig på hur stor jag var, inte vad jag åt. Men tanken om att dom skulle, nej de var de inte värt. Men de jag åt hemma de såg ju ingen, då räknades de ju inte, fast tyvärr så syntes de! Fans inte mycket saker jag tyckte var jobbigare ( nu också) än att äta ute bland folk. De sitter i att jag tror alla tittar på mig, men de gör dom ju inte, och  nuförtiden tittas de bara mindre på mig när man är på stan, har märkt att de är nästan inga blickar alls längre. Vilket är lite konstigt men samtidigt väldigt skönt. Men de är ju inte så konstigt att dom kolla, jag var ju inte bara stor jag var ENORM. Idag är jag 15 kilo från normalvikt enligt bmi, jag ska ner till nästan normal, 85 kilo, sen kommer vågen att slängas ut. för sen ska jag börjar bygga muskler! Då får jag väga vad som helst, de spelar ingen roll så länge kroppsformen är rätt!

Nej gott folk vänner bekanta, nu ska jag nog ut i solen en sväng och njuta lite sista semesterdagen. sen får vi se vad som händer!

Hörs senare!
Thess