måndag 27 juli 2015

Mina funderingar.

Läste ett blogginlägg idag. Blev berörd som fan.  LÄNK   För det var ju mig hon skrev om men hon skrev om sig själv. Att man innan blivit kallad fetto tjockis och ja alla fula namn man kan tänka sig för en tjockis. Att man fått allo omöjliga ursäkter för att inte umgås och synas med en och så vidare.

Ja klart det sätter sina spår. Klart det känns när man helt plötsligt duger att umgås med?  Klart det blir svårt att lita på dom som sa dessa ord innan och nu helt plötsligt byter till oj vad du gått ner i vikt. Vad fin du blivit. och så vidare. Vad fin du blivit? Helt ärligt hur kan man säga så? Jag vet mamma brukar säga du har blivit så fin. FAST det var du innan också. Men jag förstår vad hon menar. Jag har ju gått ett annat utseende. Så är det ju men jag är ju samma person.

Men dessa som ignorerat en och låtsas att man inte funnits för att slippa det pinsamma att umgås med en för man varit fet ja det är dom jag menar. DOM som faktiskt förstört mitt förtroende för människor. Det som gör att man kan slappna av runt människor och det som gör att man inte behöver känna stressen över att vad tycker han och hon om mig nu? Hur ska jag vara för att få vara med. Om jag gör såhär tänk om dom vänder mig ryggen då? Om jag tycker såhär vad händer då? Om jag har fel kläder ( Då man är fet så finns det inte så mycket att välja på längre.)

Tror ni dessa tankar försvinner för man går ner i vikt? Nej det gör dom inte dom blir nästa värre. Blir ännu mer nojig. Tänk om jag går upp i vikt igen då hur kommer dom tycka om mig då?

När jag var runt 20 så gick jag ner i vikt genom att inte äta och med det kommer det nya vänner. Men var det vänner? Dom prata ju inte med mig när jag var tjock innan? Men nu dög man. Lika har hänt nu. Att man "såg" mig inte innan. Men nu när kilona rasa då syntes jag? Hur går det till egentligen?   Borde det inte vara tvärt om? Att ju större man är ju er syns man? Ja detta är ju ett av tusen hjärnspöken jag jobbar med varje dag och försöker hitta en humant tanke sätt.

Men jag känner väl att passa det inte förr så passar det fan inte nu heller! Jag är samma person som jag var 120 kilo sen så varför duger det nu?






Nej dags att träna och ut med överskott energin och tydligen finns i min kropp. Trots att jag sover som en kratta. ( 3-5 timmar per natt.) 



Puss och kram på er. 

Ps det kommer komma lite inlägg lite då och då. Men som sagt jag har lite semester så kolla 
Matkärlek  bloggen på söndagar. Sen kan man ju kolla här lite då och då. :) 

Thess





4 kommentarer:

  1. skönt att läsa din blogg igen, tack,
    Vivi

    SvaraRadera
  2. Tack själv du! Ja lite sporadiskt kommer det komma lite inlägg.. Bara att hålla utkik :-D
    Thess

    SvaraRadera
  3. Hoppas du känner att det går framåt med din återhämtning.
    Ta den tid du behöver och skriv när du känner för det. Vi läsare finns här när du är redo men känn absolut ingen press. Vi väntar så gärna medan du pausar på :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vad skönt och kul att höra. JA här stressas det inte. :)

      Tack igen.
      Thess

      Radera